Jag minns terrordådet, men har förträngt vilket år det var och vilket datum. Det var för svårt att komma ihåg detta för mig. Har väl upplevt för många trauma. Jag minns alla människor som fick gå hem över broarna i Stockholm och att en av mina söner fick göra detta. Men ingen i min närhet skadades annat än psykiskt av detta. Men det är ett nationellt trauma.
Det var en kombination av mod, tur och ingripande från allmänheten, som gjorde att Akilov kunde gripas så fort som han gjorde. Han är uppenbarligen en totalt skadad människa, liksom de många som har anslutit sig till IS från Sverige. Han är påkommen med IS-flagga instoppad i en koran i cellen och har råkat i bråk många gånger.
Personligen vill jag inte minnas sådana människor alls, men tyvärr tränger de sig på och ska försöka ändra synsättet på världen även i Sverige. De är vilsegångna stackare, så kan man se på det, men ingenting kan ta bort terroristen ur dem. Akilov dömdes till livstids fängelse och utvisning.
Jag blev personligen enormt påhoppad för att jag publicerade bilder på dem som dog. Även andra som skickade handhjärtan och annat genom facebook attackerades. Och familjen bad mig enligt TV4 att ta bort bilden på Ebba Åkerlund. Det gjorde jag inte. Den var upplagd av Missing People innan hon hittades. Här är en annan far som uttalar sig om sin mördade dotter på Drottninggatan.
Här skrev jag tidigare om detta då det hände. Här fortsatte jag att skriva. Här skrev jag om dem som dog i attacken. En chockad statsminister ville aldrig mer ha massinvandring.
Blommor överallt i city. Det är vad jag vill minnas. Både på betonglejonet på Drottninggatan, polisens bil, trappan mot plattan vid T-centralen och här blev det en mur av blommor fastsatta på avspärrningen mot Drottninggatan. Faksimil från Wikipedia.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar