Guldbaggegalan är som den ska vara så kärleksfull mot minoriteter och gamlingar. Passage som blev bästa film lyckas samla ihop allt i samma påse och blev således belönad. Det handlar om en pensionerad kvinna som ska rädda sin systerson (transkvinna) från prostitution. Men inte i Sverige utan i Turkiet. Hon reser från Georgien och denna gamla kvinna ska rädda en transperson. Går det att vara mer politiskt korrekt? Men detta är en film som är hjärtevärmande och humanistisk. Så klart att den måste belönas. Det skrattas också i denna värld.
Och så till de personer som har tagit över både film och TV numera Filip Hammar och Fredrik Wikingsson som har gjort film om pappa Lars Hammar, nu 82 år. En dokumentär, som dessutom är skickad som bästa film till Oscarsgalan i Hollywood. Den sista resan fick guldbagge som dokumentär. Den handlar om hur en gammal man förlorar sin värdighet enligt en uppfattning i DN. Personligen har jag även en smula svårt för dessa grabbar (har intervjuat dem en gång). De tuggar i sig verkligheten som om de vore försvenskade Trumpvarianter. Men det är klart att de tar hand om pappan. Och det går att skratta här också. Vad skulle de annars göra? Nu när pappan går mot slutet av sitt liv. Och det är dessutom synd om Filip Hammar, som tvingades lämna sitt hem i Los Angeles när det brann där nu.
Ja vad ska man säga. Jag lämnade den där verkligheten som reporter för länge sedan. Men alla dessa arter film, teater, musik och konst har alltid legat mig varmt om hjärtat eftersom de är så känslomässiga. De försöker uttrycka något vi inte kan få fatt i mentalt. Det kan skapas en hel bild av människor genom dessa uttryck. Något som kan få oss att begripa och inse mer. Väldigt fint och bra. Naturligtvis. Och jag slukar fortfarande alla sorters filmer. Alltid ger de något.
Men vi lever inte i dessa världar annat än kortvarigt, som ju också prins Daniel uttryckte det på galan. Sedan går vi ut i verkligheten igen, den där tankar och planer styr och ställer till det. I värsta fall. Men det känslomässiga ligger alltid under ytan. Som för ryssarna, som är ett mycket känslomässigt folk och därför vill få tillbaka sitt stora mäktiga samhälle. Men inte riktigt lyckas få ihop det trots krig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar