Det som har hänt är att den liberala synen på världen som en enhet och att man har rätt att resa vart man vill, att världen ligger för den enskildes fötter, kolliderar med staters ekonomi och kriser. Den övergripande föreställningen att vi alla äger världen gäller inte när människor flyr och inte är de trevliga turister som har befolkat Europa de senaste femtio åren. Medlidande och empati med dessa nya flyende massor av människor blandar sig med rädslan för att detta går inte att klara.
Europa kunde inte förbli det upplysta civilsamhälle det hitintills har strävat efter att förbli utan var tvunget förråda sina egna grundläggande tankar om mänskliga rättigheter och stänga igen dörren mot de flyende skarorna. Alla överenskommelser om att flyktingar skulle söka asyl i det första EU-landet försvann. Schengen, Dublin och Frontex gällde inte längre och rädde sig den som kan blev regeln. Men hela EU-projektet svajar betänkligt när nationalstaterna blir detta återigen, särskilt i Östeuropa. Och alla stater utom Tyskland och Sverige började genast ta hand om sina gränser. Alla blev också i viss mån transitländer. Flyktingarna bestämde vart de skulle.
Problemen Europa står inför är bland annat att få den islamska befolkningen som nu invandrar att ingå i det sekulära Europa. I Europa har vi inte längre haft religionskrig sedan lång tid och därför måste också islam tas ur sin krigsberedskap när dessa människor ska ingå i Europa. Det kommer att bli svårt och exemplen i södra Frankrike avskräcker med de sekteristiska städerna Nimes och Toulouse.
Europa har likaså lämnat den tidiga industrialiseringen bakom sig och därför behövs inte outbildad arbetskraft. För femtio år sedan hade de varit mer välkomna, men inte nu längre. Man kan se det som händer som en fortsättning på sammanbrottet av det Osmanska väldet, som bestod i 600 år ända in på 1900-talet. Balkankrigen för över hundra år sedan hjälpte till och därur kom första världskriget och sedan följde det andra kort därpå. Alla övergripande kriser bottnar i övertygelser om hur världen ska organiseras och bestå. Samt om ekonomi. Plus religion. Det är i botten den kommunistiska övertygelsen, som går ihop med den kristna i Europa om att vi måste dela lika. Något som inte finns likadant i Mellanöstern. Och detta står mot verklighetens begränsade resurser i en värld, där det föds fem barn i sekunden.
Detta är inte en hammare. Bara bilden av en hammare. Men våra bilder och inre föreställningar styr oss. |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar