Fler flyktingar är bra

Exministern för migration Jens Orback menar att vi behöver fler invandrare och särskilt flyktingar. De är vår framtid. Han var integrationsminister för socialdemokraterna fram till valförlusten 2006. Han jämför med Balkankrisen på 90-talet, som vi minns tydligt för den medförde en djup kris för Sverige, men inte enligt Jens Orback utan dessa som kom då är nu vår ryggrad och bidrar i dag till tillväxt, menar han. Han syftar antagligen inte på de kriminella nätverk från Balkanländerna, som finns i landet. Inte heller de nya kriminella nätverk som slåss om makten på Hisingen eller i Akalla där en man sköts till döds i natt.

Han tillhör de som fortfarande går omkring med skygglappar och inte ser verkligheten och inte räknar med ekonomi som en faktor. Hans politik medförde den situation vi nu befinner oss i, där regeringen då räknade med att hela världen hade samma värderingar som Sverige. Inte att det finns länder som inte lyder under kristen värdegrund eller betraktar mänskliga rättigheter som självklara. Människor är alltid värdefulla enligt honom. Tyvärr blandar han som många på vänsterkanten ihop människovärdet och det ekonomiska värdet. I den engelska texten om mänskliga rättigheter pratas det hela tiden om att man har rätt till sin mänskliga värdighet "human dignity". Inte att var och en omedelbart har rätt till samma ekonomiska system, som människor i olika länder har jobbat fram under årtionden.

Sverige har in till nu stått för att alla ska ha det minst lika bra ekonomiskt, särskilt de som kommer utifrån och som det är synd om. De ska ha rätt till gratis sjukvård och tandvård för de har det så illa ställt. Så vi som bor här och är födda här ska få det sämre rent ekonomiskt, för vi har haft det så bra i våra liv. Rättvisans våg måste balanseras. Därför ska utifrån kommande få allt av staten. Så har det varit ända tills i går. Först nu har det börjat pratas om att människor inte omedelbart kan få lägenhet och pengar och samma standard som de som är födda här och har arbetat och betalat skatt för att bidra till gemensam välfärd. 

De som nu kommer till Sverige är från mer främmande kulturer än de som kom från Balkanländerna under 90-talet. Ännu svårare att jämka samman med vår egen kultur, vår gemensamma kristna värdegrund (jo den ligger i kulturen) och den utbildning som alla svenskar har. I morse hade Gomorron Sverige också med norrmannen och hotellägaren Petter Stordalen, som en förebild för hur man gör, och han var populär hos programledarna eftersom Sverige var ett underbart land, där det gick att göra vinster, men i Danmark hade han gått med förlust och förlorat miljoner. Han sade att pengarna spelade ingen roll utan det var kultur och människor som gjorde detta. Plus entusiasm och energi. Vilket i detta sammanhang betyder att hotellkulturen måste vara gemensam för de som jobbar där, varifrån de än kommer. Han sade också att Sverige är ett av de få länder där ett handslag fortfarande räcker i en överenskommelse. Detta grundades flera hundra år tillbaka i vår kultur. När det var skamligt att inte stå vid sitt ord.

Men så fungerar inte mänskligheten i stort, vilket vi också fick exempel på i Gomorron Sverige när en etnolog berättade för oss om fredagen den trettonde som det är i dag. Det var de kristna mest som hade bidragit till att detta ses som en otursdag, överspelat i vår upplysta tid således. Och detta tal ses inte som otur överallt ens i Europa. Människor har sina egna små kulturer i olika områden. Det beror av vilka de umgås med och hur deras liv har gestaltat sig. Summan av kardemumman blev att det går nog att ha samma kultur i ett företag med de stränga regler som finns där - den som inte passar in i kulturen får gå - men annars är vi olika. Och det är enligt denna logik omöjligt att ta in ett stort antal människor i en kultur på en och samma gång och tro att den kulturen kommer att bestå. 

Landstigningen i Normandie gjordes den 6 juni 1944 D-dagen
 för att bevara vår kultur
och våra mänskliga rättigheter.