Det förskräckande är att hela etablissemanget gick på detta att vi befann oss på 30-talet och att de inte kunde tänka klart. Snart skulle det komma en ny Hitler och ta över världen. Domedagstänkande är en speciell mänsklig egenhet och också doktrinen att historien upprepar sig. Men att inte ens politiker i regering och riksdag har kunnat hålla fast vid logiskt tänkande är skrämmande. Vi var dessutom så grundade i den kristna kulturen, fast vi knappt är troende kristna, att nu skulle vi bli bättre än Jesus på att ta hand om hela världen. De som bestämde bortsåg från verkligheten och uppförde sig som änglar på jorden.
Nu pågår helomvändningen efter att de unga underbara och älskade invandrarbarnen och ungdomarna, särkilt de av manligt kön, inte har visat sig uppfylla den idolstatus de har fått de senaste åren. I Europa har man nu upptäckt att kvinnor faktiskt inte ses som jämlika utan mer som sexobjekt och saker man kan roa sig med. Kvinnor är knappt människor. Ja, då går jag återigen tillbaka till 70-talet då det fanns en populär psykiater som hette R D Laing. Han sade: potentiellt är vi alla människor. Det betyder att vi föds in i arten människa, men vi måste också utvecklas för att bli mänskliga. Om pojkar tillåts att ta makten redan som barn över det andra könet och aldrig får lära sig att kvinnor också är människor, som inte ska ses som underställda, så går det illa.
Och om ett land ser upp till invandrare och ger dem alla förmåner, som inte de infödda har och låter dem leva på de andra medborgarna utan att ställa krav så kan det inte gå annat än illa. Om ett land skickar ut budskap till andra länder att alla kan leva fantastiskt bra i det här särskilda landet, för nya invånare ses som jordens salt och landets räddning, är det klart att de dras till det landet som till en sockerbit och kanske aldrig blir vuxna utan istället lever behagliga drönarliv genom att fuska och dupera sig fram. Varför ska de välja ett slitsamt liv när de kan få allt de vill ändå? Eller som Imad Alshatti nyligen uttryckte det: "Hela mitt liv har jag arbetat och slitit för att få kunna överleva. Men så fort jag kom till Sverige har jag fått allting jag behövt." Jösses om jag själv ändå hade kunnat flytta till ett sådant land. För jag eller min familj har aldrig levt i det landet, fast det heter Sverige i båda fallen. Och vi är infödda här.
Det är väldigt fint att vi har kunnat ta emot och hjälpa så många som 163 000 nya asylsökande förra året. Att vi har kunnat rädda så många om än till ett mycket högre pris än om de hade fått hjälp i sitt hemland. De vi har räddat hoppas vi också är utbildade läkare, ingenjörer och professorer, så vi verkligen kan ha nytta av dem. Men istället är många analfabeter och kommer att bli omhändertagna under stor del av sitt liv här i Sverige. Det är dyrt, som jag många gånger har berättat, med vårt system där särskilt de som uppger sig vara yngre än 18 år kostar nästan en miljon per år för samhället. Som det svenska samhället är uppbyggt i dag har vi helt enkelt inte råd.
Under hundra år har vi skaffat oss ett välfärdssamhälle och det kan raseras på några år nu om vi inte får nästan alla nya invånare att ingå i det. Vad som behövs är en utvärdering och omställning också rent ideologiskt. Vi behöver på djupet inse att vi är kulturellt kristna och vill alla väl, men att den grunden inte håller ekonomiskt. MSB har gjort sin årliga undersökning av hur svenskar ser på framtiden och den är inte ljus. Drygt hälften tror att det kommer att inträffa en terroristattack inom fem år i Sverige. Oron för stora flyktingströmmar har ökat mycket. Och allt fler svenskar anser att vi måste ha ett bättre försvar. Däremot minskar oron för klimatet. Rätt logiskt det också.
 |
| Sveriges hopp och framtid på ungdomsfestival i Kungsträdgården förra året i augusti |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar