DN kör flyktingars amerikabrev

Återigen görs påståendet att flyktingarna är som svenskarna när de kom till Amerika i DN, men nu har det svängt eftersom verkligheten i Amerika för de svenska inte var så bra. Nu ska vi få oss itutat hur synd det är om flyktingarna som har kommit till Sverige och vilket hemskt land det här är. Så att vi känner riktig skuld och skam över hur vi uppför oss. Inte ens Ingmar Bergmans pappa, som var präst på Östermalm, kunde ha predikat bättre. Så detta har ändrat sig sedan i höstas då Sverige var paradiset för alla och vi kunde ta emot alla som ville hit. 

Jag har inte en enda släkting som åkte till Amerika. Är vi skurkarna eller hjältarna då i min släkt? Jag väntar på domen. Är vi de som slet och jobbade för att göra det här landet till vad det är i dag? Eller har vi utnyttjat alla utifrån kommande så att de nu har det jävligt i landet? Jag väntar på domen över mig och min släkt. Över oss som stod ut med kylan och att bo långt upp i norra Europa. Vilken svajig tidning DN har blivit. Måste bero på den unge chefredaktören Peter Wolodarski, som inte fattar hur det har varit i Sverige, utan ständigt identifierar sig med nutida elände även om han tillhör de mest uppburna i Sverige. Klapp på huvudet alla flyktingar. Oj och ve hur ska det gå.

Det är nästan bevisat att en del av mina förfäder kom från indianer i Mellanamerika. Jag har till och med skrivit en bok om detta, om att söka rötterna. Den heter I Ormbärarens tid. Där försöker jag ta reda på det jag inte vet för att min mamma dog så tidigt, 43 år gammal av ett astmaanfall i förorten där vi bodde. Jag hittade henne död när jag kom hem från mitt sommarjobb. Då var jag 22 år gammal. Det var inte lätt för jag hade en son som var ett år och en lillasyster som var ett år. Är vi skurkarna eller hjältarna vi som stannade i Sverige och som har bott här i hela vårt liv? Vi som har byggt upp det här landet?

Och prata inte mer om att flyktingarna har det som svenskarna som utvandrade till Amerika. De har det inte heller som de som stannade kvar i Sverige. Detta hände i slutet på 1800-talet och början på 1900-talet. De som hade det bra i min släkt var med och beslutade bland annat om järnvägen mellan Stockholm och Västerås. Att den skulle byggas. Min farfars lillasyster dog i diabetes när hon var några år gammal för det fanns inte någon medicin på den tiden. Min mormor och morfar bodde i ett torp de inte ägde och uppfostrade sina tio barn där. Ibland fick barnen gå och lägga sig hungriga för det fanns ingen mat. Sova hjälpte mot hunger. Min mamma hade början till engelska sjukan, syntes på hennes tänder, eftersom hon var född i augusti och inte fick tillräckligt med sol och D-vitamin. Livet förr i tiden var eländigare än i dag. För alla på denna jord.

Här är åter det som Malena Ernman publicerade på twitter den 7 september 2015.
Fullkomligt obegripligt.