Vi lever antingen i ett klansamhälle där familjen, släkten och blodsbanden styr eller i ett statsstyrt samhälle, där regeringen och byråkratin styr. Så ser tankesättet ut generellt sett. Mellanöstern kontra Västerlandet. Är detta verkligen sant? I min värld är det inte så. På landsorten är det inte staten som styr, utan de kontakter olika medlemmar i samhället har i omvärlden. Familjen rycker in när staten och byråkratin inte längre har möjlighet till det. Och andra bekanta och vänner gör det när sjukvården fallerar och när det inte finns någon arbetsförmedling som fungerar eller andra institutioner.
Staten har inte tagit hand om oss i generationer som en del skribenter tror. Tvärtom har det alltid varit bra att ha släktingar och andra att ty sig till och jag fick förstås frågan från grafikerna om jag hade släkt som var journalister när jag arbetade på DN. Det var helt enkelt så att ifall pappa hade lyckats ta sig in på den arbetsmarknaden så hade kanske dottern också gener och egenskaper, som passade i denna arbetsmiljö, som behandlade ord i den stora Ordfabriken. Inte så märkligt.
Staten fallerar mer och mer när den tror sig vara stående utanför alla sammanhang och aldrig behöva lyssna till hur folket har det eller vad det tycker. Samhällskontraktet blir till sist obefintligt. Då skapas nya nätverk bland människor och paradoxalt nog kan en del "gammelsvenskar" falla igenom alla system och få lita till sig själva, famljen, klanen eller vännerna eller de andra medmänniskor som finns i deras uppbyggda nätverk medan "nysvenskarna" tas om hand av statens, kommunens och landstingens byråkrater och får mer och mer resurser. Utan att de får veta vilket slags samhälle de bebor. Kulturkrockarna blir legio och det är alldeles i sin ordning att lura av staten 9 miljoner i bidragsfusk. Solidariteten med det nya landet existerar inte. Integrationen är obefintlig.
 |
| Här träffar Morgan Johansson (s) ensamkommande ungdomar i går. Han är justitie- och migrationsminister. |
Staten och politikerna har aldrig tagit hand om "gammelsvenskarna" helt och hållet. Vi lever inte i en diktatur. Men myndigheterna styr nu sin tillväxt genom import av "offer". Resultatet blir lätt att getton skapas där det bor människor, som aldrig har blivit en del av det svenska samhället och som försörjs av andra genom statsbidrag. Eller genom kommun och landsting. Politikerna och byråkraterna får därigenom sin egen försörjning tryggad. Och deras makt förblir intakt. Det finns inga no-go-områden i Sverige enligt regeringen och en del medier samt skribenter. Men när byggföretagen inte vågar sig in i Rinkeby för att bygga en polisstation så får nog detta område räknas som att vara så farligt att det inte går för polisen att etablera sig där. Det skulle bli alldeles för dyrt att skydda både byggnaden och poliserna dygnet runt. Det som det käbblas om är som vanligt orden. No-go-zoner eller sådana områden är inte en officiell beteckning. Inte ens hos polisen.
Dock finns det enligt polisen 53 områden i Sverige som är särskilt problematiska och utsatta för "allvarlig brottslighet och socioekonomiska faktorer". Detta enligt denna rapport från polisens NOA (Nationella Operativa Avdelningen) år 2015. Det krävs lite socker eller abstrakta ord för att få medicinen att tas av myndigheterna och språkbruket är aldrig sådant, som det kan vara hos folket, i en statlig rapport. Då 2015 fanns det 15 särskilt utsatta områden där människor var obenägna att delta i rättsprocesser. Där var svårigheter för poliser att fullfölja sitt uppdrag. Parallella samhällsstrukturer härskade, våldsbejakande religiös extremism förekom och det var geografisk närhet till andra utsatta områden. Nedan faksimil från rapporten över de 15 mest utsatta områdena. De lär inte ha blivit färre sedan dess.
 |
| Polisens och NOA:s egen rapportering om de 15 mest utsatta områdena i Sverige år 2015. Vare sig de kallas no-go-zoner eller inte. |
Det var de gamla grekerna som hittade på statsmonopolet där våldet inte längre skulle utgöra blodshämnd, att var och en tog liv och var skyldig att hämnas, utan polisen skulle ha detta våldsmonopol och rättegångar skulle hållas och alla skulle vara lika inför lagen. Men detta monopol från statens sida svajar betänkligt nu efter ett par tusen år. Och har aldrig genomförts annat än kortvarigt i stater som exempelvis Irak, Iran och Afghanistan. När en 13-åring dödar en 13-åring är det också något som har gått mycket snett i landet Sverige.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar