Ja där strök Sven-Erik Magnusson med också. Orkar inte alltid skriva om alla döda, som man tycker sig ha känt hela livet. Eller åtminstone varit bekant med. Och cancer är en hemsk sjukdom. Vet det. Har sett den på nära håll, som jag har skrivit om förut. Här till exempel.
Människor dör. En del tidigare än andra. Så är det fast vi försöker alltid glömma bort det. Sorgen går aldrig att ta sig igenom helt och hållet, men det går att leva med den. Och livet är värt att leva. Av någon anledning har vi kommit hit och har ett uppdrag här. Så ser jag på det. Och det går att vara glad mitt i det sorgliga. Ju längre man lever desto gladare kan man också bli för det är så mycket som är avklarat. Så känner jag det också.
Jag har skrivit några gånger om meningen med livet, som andra har sett det, men vi i vår tid betonar gärna det ytliga och det mentala, vetenskapliga tänkandet. Något mer ska inte finnas, för det passar inte in i den teknologiska värld där vi lever. Vi vill leva i denna bubbla. Hur kan vi då ta in att någon får cancer och dör av det? Eller råkar ut för olyckor och dör i förtid eller som min mamma dör av astma vid 43 års ålder eller som min svägerska dör av cancer vid 49 års ålder? Eller som min sambo som dog av cancer vid 57 års ålder?
Vi kan naturligtvis inte ta in detta. Utan vi måste göra som djuren sörja en stund och så lämna detta därhän. Döden är ett mysterium ända tills vi själva ska göra den resan. Och vi har uppfunnit gudar av olika sorter för att vädja till dem om att vi ska få ett gott och härligt liv. Eller att vi ska få komma till paradiset när vi har terroriserat andra människor. Logiken haltar där, men det ser inte människor rent kollektivt i sina olika församlingar.
10:56
"Vi kan väl ses framåt vårsidan när sola tittar fram", var det sista Sven-Erik Magnusson sade till kollegan och vännen Christer sjögren.
Här kan ni lyssna till Sven-Erik Magnusson.
 |
| Schimpansen Dorothy dog av hjärtattack vid 40 års ålder. Flocken sörjer. Djuren har också känslor. |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar