"En gåva lättar den individuella nöden för stunden, men stärker å andra sidan Sverigedemokraterna". Det säger kolumnisten Andreas Henriksson i Göteborgs-Posten. Alla som håller kvar tiggarna utanför affärerna gör dem och sig själva en otjänst. Det underhåller det goda samvetet hos givaren, för så är vi uppfostrade att vi ska ge till de som har det sämre. Det är i god kristen anda. Men dilemmat att tiggaren för alltid kommer att bo och "arbeta" utanför Coop och ICA ser de snälla tanter (mest) som ger till tiggare inte. De är inne i sin goda bubbla av hjälpande. Och det är också kvinnor (mest) som tigger utanför affärerna medan männen bosätter sig och "arbetar" vid återvinningsstationer.
Den dagen alla slutar att skänka pengar åker tiggarna hem. Då har de ingen ekonomisk anledning att stanna i landet. Då upprätthålls inte bandet mellan givare och tiggare. Och som kolumnisten säger: säkerligen så röstar inte de som skänker pengar på sd, men de är ändå goda valarbetare åt dem tillsammans med tiggarna. Ju fler tiggare människorna ser utanför butikerna och ju enträgnare de ber om pantkvitton eller flaskor inne i affären, desto mer tar människor avstånd också från den gyllene regeln. Eller skulle verkligen de tanter (mest) som ger till tiggarna vilja sitta där själva och få tigga till sitt uppehälle?
Socialdemokraterna ska ha kongress i april i Göteborg och då får de ta ställning till detta dilemma: arbetarrörelsen som med näbbar och klor har kämpat för att det inte ska finnas tiggeri i landet och därför skapade välfärdssamhället. Ska tiggeriet från andra länder tillåtas i vårt land? Är hela världen fortfarande välkommen hit för att tigga? Arbete skapar välfärden. Är då tiggeri ett arbete? Ett politiskt dilemma att lösa.
Här har jag tidigare skrivit om tiggeri.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar