Akta er för sjukvården!

UPPDATERAT
Ifall någon går till sin vårdcentral och säger att den mår dåligt och behöver hjälp för den har svårt att sova och är orolig och får frågan om den möjligen dricker, svara då för guds skull inte att du tar några lättöl ibland, för då hör du hemma på beroendemottagningen. För att någon ska få vård som sjuk och inte bara knäpp eller alkoholist eller beroende av något annat måste den framställa sig som en hedervärd medborgare, som bara har råkat in i något nedstämt tillstånd utan egen förskyllan. Man måste vara en mästare i att uttrycka sig och framställa sig som offer och det hjälper ändå inte oftast. 

Vi har fått en sjukvård, som till varje pris ska hålla nere sjukskrivningarna, och om någon erkänner att den ibland tar ett glas öl hör den inte hemma i den vanliga sjukvården och om den inte vill gå till beroendemottagningen och gå med på det de tycker att personen ska göra får den ingen vård överhuvudtaget. Den är utesluten i det vanliga sjuksystemet och hör hemma bland galningarna och de som inte kan sköta sig. Den måste ha en beroendemottagning som förmyndare. Förskräckligt!

Jag trodde absolut inte att det fungerade så. Nästa drog som borde förbjudas är väl kaffe. Så att alla som dricker kaffe eller för den delen te utesluts ur den vanliga vården. Jag fattar inte vad som har hänt. För själv gick jag till min läkare på vårdcentralen och fick hjälp för fjorton år sedan. Jag hade en trasslig situation och min läkare sjukskrev mig och skickade mig till psykolog. Och naturligtvis fick jag en vanlig läkarundersökning med blodprov, för att utesluta kroppsliga fel. Har berättat om detta i min första bok Ett Sekel av Tystnad. Men så fungerar inte sjukvården längre. För att få vanlig vård måste man behöva den akut (benbrott godkänns) eller försöka begå självmord så att man verkligen blir konstaterat kroppsligt sjuk och skadad.

Den här mannen kan klassas som galning
 och psykiskt sjuk
i vårt samhälle.
 Han verkar beroende. 

Samhället har gått från att medicinera sönder människor och låsa in dem på obestämd tid. Ibland hela livet. Till att alla ska behöva gå till beroendemottagningen, för den vanliga sjukvården och allmänläkarna får inte skriva ut sömnmedel eller lugnande till någon de misstänkter är påverkad av något. Men de kan inte ta blodprov heller på en vanlig vårdcentral, för att konstatera att den här människan inte har något i blodet. Nej det går inte. Labbet är inte till för detta fast det finns sådana på vårdcentraler, utan den människan blir klassad efter fördomar som tillhörande en särskild grupp som måste övervakas. Utan att ens vara dömd av någon rättslig instans. Det hela grundar sig i sköterskors och läkares fördomar om människor. Och att de sociala myndigheterna delar dessa förutfattade meningar.

Så här brukar diktaturer uppföra sig. Att de dömer människor som psykiskt sjuka och galningar och skickar dem till särskilda instanser, där myndigheterna tycker att de hör hemma. Att de knuffas ut ur det vanliga samhället och vill de inte gå med på vad myndigheterna har bestämt så är de fredlösa och får klara sig bäst de vill. Hur kunde det gå så snett? Hur kan läkare gå med på detta? De som ska vara till för att människor ska må bra. De som borde se till etiska och humanistiska värden och inte bara betrakta sig som officiella tjänstemän med ekonomi som rättesnöre. 
28.3.2017
Enligt ansvarig minister Annika Strandhäll är stress, ångest och depression en folksjukdom i Sverige i dag med 45 procent av andelen sjukskrivna under 2016. Detta medför enorma kostnader för samhället. Primärvården har heller inte resurser att ta hand om alla dessa sjukskrivna. Där finns till exempel inte många psykologer. Så vården gör allt för att bli av med dessa människor eller inte skriva sjukintyg för dem. Ta dig i kragen människa! Eller som en läkare sade till en patient: Du tar väl hand om dig! Innan patienten fick lämna vårdcentralen efter några minuter utan någon undersökning. Här kan ni läsa om att 90-talet orsakade dessa ökande sjukskrivningar. Och här konstaterades att Värmdö låg på 73 procent, när det gällde ökningen av sjukskrivningar för psykiska besvär mellan 2011-2015.