Prinsessan Christina får stamcellsbehandling för cancer

Kungens yngsta syster har haft bröstcancer och har nu blodcancer. Hon har behandlats med cellgifter, men de hjälper inte och nu får hon istället stamcellstransplantation. Stamcellerna kan tas från patienten själv eller från någon passande donator. Vanligast är stamceller från benmärg och tidigare kallades detta benmärgstransplantation. Prinsessan Christinas cancer har uppstått i benmärgens stamceller och därför hjälper inte cellgifter. Stamceller är motståndskraftiga mot cellgifter. Prinsessan var inte med på Nobelfesten för hon fick diagnosen i höstas. Hon är född 1943 och 73 år gammal. 

Här går min sambo Olle Blomkvist på promenad den
11 oktober 2014. Han dog den 5 december 2014.
Vi var ett par i drygt 30 år.
Foto: Max Rudberg

Jag känner personligen för henne för jag vet hur svårt det är med cancer och att det är många sjukdomar, som kan drabba i alla åldrar. När jag gick i sorggrupp när min egen sambo hade dött av cancer i halsen för två år sedan var den yngsta deltagaren där 30plus och hennes man hade dött av samma sorts cancer. De hade en liten son tillsammans, som aldrig kommer att minnas sin pappa.

Vi tror alltid att sjukvården går framåt och det gör den, men den är också mycket ansträngd i dagens läge och det är mycket ryckigt vilken vård som medborgarna får. När det gäller en prinsessa så står naturligtvis vårdens alla resurser till hennes förfogande och min sambo fick också utmärkt vård. Precis den sort han ville ha. Mycket beroende på att han själv tog reda på allt och kunde föra sin talan genom skrift. Han förlorade talförmågan genom sjukdomen. Dock ville han inte ha cellgifter. Han visste vilka svåra biverkningar detta kunde ge. 

Den vanliga sjukvården går på knäna numera och det gäller att tjata om man ska få någon vård. Och den patient som inte följer de regler och bestämmelser som sjukvården sätter upp får heller ingen vård. Så långt har det gått i vårt samhälle. Tråkigt att vi inte har en läkared i det här landet så att alla läkare ska ha som uppgift att vara medkännande och ha svurit på att hjälpa sina medmänniskor.

Vad vi behöver är att läkaren tar patienten på allvar och försöker se situationen från dennes perspektiv. Det borde vara det minsta man kan begära. Nu blir det istället så att byråkratin har förstärkts och som sagt en patient som inte är lydig kan uteslutas från vård. Men det kommer naturligtvis aldrig att hända prinsessan Christina. Hon är sedan födelsen innesluten i ett särskilt sällskap av människor där alla resurser finns. Precis som jag skriver om min sambo så gäller det att vara påläst och veta vad man vill som sjuk. Ingen kan tvingas på vård, men numera bara ett par år senare sedan min sambo dog försöker vården göra detta med patienter. Jag har sett det på nära håll. Som sagt lyssna på patienten! Och ge denne den vård den vill ha.