Den nostalgiska julen

 Många julfilmer har jag redan sett och fler lär det bli. De får aldrig fem stjärnor, bara en eller på sin höjd två stycken, för de ses inte som mästerverk av kritikerna. Men de värmer i hjärtat och den som gick nu på morgonen handlade förutom om den obligatoriska kärlekshistorien hur härligt det är när människor hjälper varandra i en liten ort. Nostalgic christmas hette den. 

Hon som ägde sågverket och skulle sälja det och gå i pension gav till slut bort det till kommunen och alla som bodde där. Och den kvinnliga huvudpersonen, som jobbade i New York med moderna leksaker i ett varuhus, bestämde sig för att komma hem till den lilla orten, där hon var uppvuxen och ta över pappans leksakaffär. Det var julen och alla tomtarna som hon hade snidat som barn, som uppmuntrade människor att göra det de drömde om. Och som fick också huvudpersonen att till slut begripa vad som var viktigt i livet. Kärleken mellan människor. 

Själv har jag gett bort allt jag ägde till mina barn. Det har blivit julklappen till dem. Det känns så bra och det lyckades jag göra samma dag som jag fyllde år. Bankmannen frågade vad det skulle stå som meddelande på lappen när jag tog ut pengarna och skickade dem vidare. Gåva, sade jag. För det var vad det var. Det kändes bra i hjärtat att göra detta och bankmannen gratulerade mig på min födelsedag och önskade att jag skulle få motsvarande tillbaka. Jag sade att det var ingen risk, men jag hade fel. 

Så klart att jag har fått motsvarande tillbaka. Tänk att ha fått förmågan och gåvan att föda tre friska barn och se dem växa upp. Se dem bli till det som de är i dag när de alla är vuxna och duktiga hantverkare och it-personer. Och de har gett mig fem fantastiska barnbarn. Jag själv bor hos det yngsta barnet och han och hans sambo har byggt ett litet hus till mig. Det är alldeles modernt och härligt med allt jag behöver. Där kan jag bo resten av mitt liv. Det känns som om jag har änglar som följer mig från himlen. Och det är klart att jag har. Både min mamma, mormor, farmor, mina pappor och min sambo. 

Jag har så många som följer mig i julens och kärlekens tecken. Det är en så stor lycka, som inte har ett dugg med förmögenheter eller det materiella att göra. Det är budskapet nu i julens tid.