Kunder misstänkta på banker

Jag tänkte att jag till slut skulle avsluta min avlidne sambos konton överallt i bankerna. Hade inte orkat med det för det är rätt obehagligt att gå in på en bank numera, ungefär som att besöka en polisstation och vara misstänkt för brott. För att göra det enkelt besökte jag två bankkontor på Sveavägen i Stockholm. SEB och Nordea.

SEB-banken var sig inte lik riktigt från förr i tiden och den personal jag fick prata med var stel som en furir. Kan ha berott på att banken var ockuperad av ett annat folkslag än svenskt. De satt lite här och där och mannen före mig var av samma folkslag. Dock så hjälpte kvinnan mig med det jag ville: att avsluta ett konto i banken, men hon upplyste mig om att det skulle ta tid för juristerna måste titta på detta och att jag skulle kunna bli ombedd att komma in till banken och skriva under när det väl var klart. Jag stirrade på henne som om hon inte var riktigt klok, men jag sade ingenting. Förmodligen upprepade hon reglementet som gällde alla misstänkta. Att det skulle ta tid gjorde ingenting. Bara det blev slut på papper från banken i posten.

Så gick jag iväg till Nordeabanken lite längre bort på Sveavägen och där blev det tvärstopp. Nej det gick inte att avsluta något konto för de som kunde göra detta var på lunch och förresten behövde jag beställa tid. Jag frågade då om det kanske fanns något kontor närmare där jag bodde. Jo, det gjorde det sade kvinnan, men där behövde jag också beställa tid. När jag kom hem ringde jag till Nordea och frågade om jag behövde beställa tid för att avsluta min avlidne sambos konto. Nej, sade den medkännande kvinnan på informationsavdelningen, som uppenbarligen hade gått kurs, jag behövde bara gå dit när det var öppet och så berättade hon öppettiderna för mig.

Dagen efter gav jag mig iväg för att till sist avsluta kontot åt min avlidne sambo och det gick hur lätt som helst. En fjärde kvinna ordnade detta på några minuter och satte in de pengar som fanns där på ett konto som var mitt i en annan bank och så var kontot avslutat också. Genast. Sensmoral: besök aldrig en bank inne i Stockholm för där blir du behandlad som en misstänkt bedragare eller bankrånare. Gå hellre in på ett litet kontor där du bor. Särskilt om du bor i ett område där det inte bor andra folkslag. Då får du en mänskligare behandling. Nordea borde dock se över sina rutiner och inte uppge felaktigt vad man behöver göra som kund. Pengarna det sammanlagt rörde sig om var hundralappar, inte mycket att bry sig om, men jag ville inte längre bli påmind om per post att min sambo är avliden. Det är jobbigt. 

Häromdagen så blev Riksbankens chef Stefan Ingves tvungen att berätta för bankerna att de måste ha kontanter, för dessa skyr de som pesten. Pengar? Nä de finns i datorerna. Ingen annanstans. Och inte heller är de vana vid kunder längre för var och en av oss sitter hemma och fixar jobbet åt dem. Men när någon dör är vi tvungna att besöka dem. Min upplevelse är att de inte alls är vana vid detta. Bankkunder dör väl inte? Det verkar inte kvinnorna få gå på kurs och lära sig. Dock sade SEB-damen "ha det bra" till mig när jag var på väg ut. Då föll masken av henne. Och på det lilla Nordeakontoret önskade hon mig "trevlig helg". Man får vara glad för det.

Här skrev jag förra året om Swedbank, som var vår bank där vi hade lån och tillgångar. Inte mycket till kurs där heller för att behandla kunder som kunder. 

Här är min döde sambo med vår yngste son
för ett antal år sedan.
Kunder i banker är människor.