Skulle Sverige bli ett bättre land för att vi hade en till hudfärgen mörk befolkning? Nej naturligtvis inte och det är inte bättre för människor med mörk hudfärg att bo här heller ur fysiska synvinklar. Människors hudfärg ändrar sig genom årtusenden efter geografin och klimatet. Det är lätt att få D-vitaminbrist i Sverige för mörka människor. Ingen människa har annat än generna att tacka för sin hudfärg. Och dessa gener har i sin tur uppkommit genom miljön. Från början hade alla människor mörkare hudfärg.
Människor som äter spannmål, som är jordbrukande, och bor längre från ekvatorn behöver mer av solens ljus för att omvandla detta ljus till D-vitamin. Förr i tiden när människan som art var jägare och samlare fanns det mer D-vitamin i kosten, men så är inte fallet numera. Den genvariant som gör huden ljusare är vanligare i Europa och i västra Asien samt i Mellanöstern. I östra Asien finns också en sådan genvariant. Medan det finns en mörk genvariant i Afrika, Oceanien, Amerika och också i östra Asien.
Hudfärg är således något som har förändrats i människans historia beroende på att vi ska hålla oss friska och få tillräckligt med D-vitamin så att inte bristsjukdomar uppstår. Det har ingenting med hudfärgen på olika galor eller vilka andra medfödda egenskaper människor har genetiskt. Det är således bra att ha ljusare hud här i Sverige sedan gammalt eftersom annars kan inte kroppen absorbera tillräckligt med D-vitamin för att det ska vara fysiskt bra på vintern. D-vitamintillskott är viktigt för alla med mörkare hud i Sverige. Det är inte rasism utan bara logiskt och rationellt. Silvana Imam är själv ett exempel på anpassning till miljön rent genetiskt genom sin vita hud, sina blå ögon och ljusa hår. Inget att skämmas för alls! Bara miljöpåverkan. Och gener.
Fjällkor i norra Sverige, en sort som har utvecklats under 2 000 år. Varken bättre eller sämre. Bara mer anpassad till miljön och klimatet. |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar