Folket gillar åtstramad migrationspolitik

Jo det kunde SVT konstatera häromdagen när de offentliggjorde den undersökning som visade att kring 70 procent av svenska folket tycker om den åtstramning som den röd-gröna regeringen nu har gjort. Folket är för men kritiken kommer främst inifrån de partier som står bakom förslaget. Det är den gamla snällheten som sticker fram sina huvuden och protesterar, den vänlighet som också mina gamla journalistkompisar från DN står för. Och till slut förstod jag uttrycket naiva gamla tanter när jag såg hur de uttycker sig på facebook. För de som inte längre följer med tiden och har omvärderat vad som har hänt sedan 90-talet och framåt förblir kvar i samma uppfattningar som de alltid har haft. 

Det är mänskligt att förbli kvar där för det känns alltid hotfullt att behöva ändra sitt eget inre. Det är också en verklig fara. Och de har själva befunnit och befinner sig i samma gamla trygga omgivning där de har levt större delen av sitt liv och kommer förmodligen att förbli där till döddagar. Människor som inte själva blir tvingade av omständigheterna att omvärdera sina liv gör det inte. För motståndet mot detta är så stort inombords. Det är mycket enklare att förbli kvar i de mönster, som har fungerat under livet. Och detta gör också att det finns en viss stabilitet i samhället.

Eftersom jag själv hoppade av den där trygghetskarusellen på 90-talet och istället värnade om min familj, räddade den från undergång då när räntorna gick upp till hisnande nivåer och vägrade att ge bort vårt hus till underpris så har jag sett hur det kan fungera i samhället. Men andra som har en genuin snällhet inombords (precis som jag också har förresten) och som inte har behövt omvärdera sina livsvillkor i grunden förblir kvar i sin ungdoms föreställningar, som naturligtvis omfattade alla fattiga då och nu vill ta hand om hela världen. 

Jag känner igen åsikterna och handlingarna från min gammelfaster, som bodde på Östermalm och som naturligtvis var borgerlig, men som på den tiden när jag var liten försökte ta hand om hela släkten. Hon var en fin gammal östermalmsdam, som värnade om oss barn i släkten och dessutom tog hand om sjuka eftersom hon var sjuksköterska. Enligt dagens uppfattning var hon naturligtvis rik och hon hade fina saker hemma i sin våning högst upp i ett hus mittemot den tidens fängelse, som senare blev arkitekthögskola. Hon levde kvar i sin pappas och mammas värld, för han var präst och hon prästfru och kristendomens uppfattning om människor ligger också under vårt behov av att ta hand om alla människor. Det finns inte på samma sätt i islam eftersom de bara har en bok Koranen som rättesnöre, ungefär som om vi fortfarande skulle gå efter Gamla Testamentet.

Det är lätt för äldre generationer att leva kvar i sin ungdom.
Därför är Ingemar Stenmark fortfarande stor idol.
Och Olof Palmes ideal lever.
Även om de inte passar in längre. 

Det handlar numera om att vi håller på att överge kristendomen, men fortfarande är drygt sex miljoner av oss medlemmar i svenska kyrkan och det var också den som stod för den sorggrupp, som jag gick i när min sambo hade dött. De är proffs på själen och dess vindlingar. Och de förmår sätta ljuset i centrum i en sådan grupp. Det som sker i stort i världen är detsamma som hände för ett par tusen år sedan då de gamla gudarna ersattes med den ende guden. Hedendomen gick över i kristendomen, men sedan dess har våra själar inte kommit längre. Islam kom till senare än så och är mer egoismens och klanens religion, för denna religion är ofta mer sektliknande än vad kristendomen kan bli. Fast vi har haft samma förtryck i vår närhet i form av Knutby, där en mans behov av sex kom att bli styrande i så hög grad att han fick en kvinna att mörda. 

Om man nu ska se den omvälvning som pågår i Mellanöstern som något positivt på lång sikt kan man konstatera att den kommer att framtvinga en nyordning i allas våra psyken och själar. Vi har inte råd att vara naiva varken som kvinnor eller män. C G Jung konstaterade att "djävulen vill leva med" men hur man ska kunna komma överens med de mörka krafterna, som kan ta sig in i allas själar är inte lätt att veta. Han som levde igenom två världskrig hade ingen lösning. Han försökte till och med förklara det nazisterna gjorde med att de sökte en nydaning av själen, vilket naturligtvis inte gjorde honom populär. Man kan se det så, men det blev en mycket misslyckad nydaning, som gick i rasande fart nedåt i en negativ spiral genom att ledaren inte hade koll på sitt eget psyke.

Att strama åt migrationspolitiken är en nödlösning, som måste till nu när vår ekonomi och vårt välfärdssamhälle är hotat. Det har varit den snällhet som Jesus uttrycker som har styrt särskilt gamla naiva tanter hos oss under några årtionden, men nu stängs gränserna och omvärderingen av detta pågår. Det gäller att känna sig själv som också de grekiska filosoferna sade för flera tusen år sedan. Men ständigt kommer nya människor till den här världen, som inte gör detta. Om mänskligheten i stort ska kunna gå vidare till ett nytt samhälle är en medvetandehöjning nödvändig. Detta är vad som pågår. Men vilket som ska ta över: ljuset eller mörkret är som vanligt osäkert. Bortglömt är den bildning som också jag fick del av i skolan, den grund på vilken det västerländska samhället vilar. 

Just nu kan jag konstatera att de människor vi har satt till att berätta för oss om samhället i våra offentliga medier oftast befinner sig på en nygammal nivå, där de gör sig själva omedvetna om vad som pågår. De behöver varje dag bli upplysta av vad som händer i samhället, om att en stor omgörning pågår. Och att inte ens de själva längre befinner sig i trygga omgivningar livet ut. Frågan är nu om vårt sätt att leva enligt demokratin från det gamla Grekland kommer att vara riktmärket i framtiden eller om ett mer egoistiskt, diktatoriskt sätt att behandla andra människor kommer att ta över. Vi går på en knivsegg och det gäller att inte ramla. Men folket har sagt sitt och folket är i allmänhet klokare än de på högre nivåer. Så har det alltid varit. För makten och härligheten förblindar och korrumperar.