Som vanligt är det enbart eländigt i världen så jag väljer att hålla mig till det som känns välbekant och tryggt. Det som fanns när jag föddes och Sverige inte var invaderat av andra folkslag. Fast det också då fanns invandrare, men de kändes inte obekanta. Numera spränger yngre tonåringar i Sverige. Helt otänkbart tidigare. Och så anmäler tre muslimska kvinnor Lundbybadet för diskriminering för de fick inte längre bada där med sina barn.
När vi var små åkte vi själva till Medborgarplatsen och badade där i simhallen. Otänkbart numera. Barn kan aldrig göra något utan sina föräldrar i nådens år 2025. Vi skidade själva också genom skogen till Hammarbystugan där vi drack lite varm medhavd choklad när vi kom fram. Detta medan föräldrarna sov ut på söndagen, som då var den enda lediga dagen.
Vi var rätt fattiga på 50-talet och hade inte mycket till julklappar heller. Kanske ett par varma sockor fick vi. Men vi var glada ändå för något annat visste vi inte var möjligt. Och så var fyrverkerier inte livsfarliga heller på Nyår för bara grannarna hade råd med små raketer. Allt var mindre i storlek i världen och vi visste att andra världskriget hade varit, men vi var inte indragna i det.
På något sätt var jag och andra säkra på att bli vuxna och ha ett gott liv fast en klasskamrat hade hjärtbesvär och inte kunde vara med på gympan. Och en annan gick med benskenor för den hade haft en släng av polio. Det var tystare förr i tiden, för det fanns så många sjukdomar som det inte var någon idé att prata om. Barn dog också, men det undanhölls oss.
Numera kastas allt elände i hela världen över oss genom internet. Detta för att vi ska vara beredda när Ryssland anfaller Europa och alla finländare flyr till Sverige. Och de högerextrema var inte de aggressiva i Salem i sin demonstration utan det var de vänsterextrema. Men vänstern har alltid haft rätt i Sverige sedan lång tid och är de goda. Fast nu verkar Mellanöstern ha invaderat där också. Ett tiotal omhändertogs enligt utlänningslagen.
Ja så är det då andra advent och mycket mörkt ända till klocka åtta ungefär. Ingen snö som lyser upp marken. Men snart vänder det och jorden ska åter följa sin bana och luta mot solen även där vi bor. Det är tunga veckor nu, men det väntar ett nytt år med mer ljus och glädje. Jag vet att en son gifter sig år 2026. Det är bland det mest glädjefyllda som kan hända i släkten. Det gäller att ta vara på det lilla goda sammanhanget och inte se på allt olyckligt och gräsligt i världen. Det är så vi överlever och fortsätter leva.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar