Berättelsen om Saimer är den om en irakier som kom hit efter att ha tagit sig över havet för att få ett bättre land att bebo med sin familj och fem barn. Men när han förstod hur illa det var i Sverige ville han inte stanna. Dock gjorde kaoset på Migrationsverket att de inte hittade hans pass. Det tog några veckor innan han kunde få tillbaka sitt pass. Eller mer för det berättar inte inslaget om honom på SVT. Vi får inte den faktauppgiften.
Han hade del i en fabrik i Irak, men den försvann, rasade. Han har inte kunnat återvända dit. En tidigare papperslös flykting, som är född här i Sverige 1989, hjälper honom. De som bara stannar här kort och ändrar sig åker själva tillbaka till Irak på lördagar för då går det ett direktflyg till Bagdad. De betalar sina biljetter själva.
När Saimer äntligen får sitt pass tänker han åka till Turkiet och leta efter sin familj, som han inte vet var den finns, men han blir övertalad att åka till Tyskland istället. För det var det land där han lämnade sina fingeravtryck och där kan han söka asyl. Där kan han få återförening med sin familj.
Några tusen flyktingar har ångrat sig i år och tagit tillbaka sin asylansökan. De kan se att det finns andra möjligheter än att vänta under lång tid i Sverige på att få ett eventuellt tidsbegränsat uppehållstillstånd. Och att det är osäkert med anhöriginvandringen. Det är dock en liten rännil av personer som återvänder jämfört med hur många Sverige tar emot.
Allt detta kaos gör att världen omsätter miljoner och miljarder och ur ekonomisk synvinkel är kaos ganska bra, för då rullar hjulen snabbare. Det är när människor är nöjda och lever på ett och samma ställe hela livet och inte förbrukar så mycket som ekonomin går dåligt. Då ökar inte omsättningen och affärerna går sämre. Vi befinner oss i det kluvna läget att vi anser att det är bra med större utnyttjande av allt, men samtidigt ska vi dra ned på konsumtionen för det är inte bra för planeten.
Och till sist blev också vårt land tvunget att ändra alla regler för import av människor. Vi har inte råd längre. Det drabbar för hårt den befolkning som redan finns här. Vårt land har belånat 40 procent av vårt BNP på 4 000 miljarder. Och vårt BNP per person faller eftersom landets befolkning har ökat så mycket. Vi har mindre BNP per capita än vad vi hade för åtta år sedan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar