Och så var det julkalendern

Tänk att den får heta så fortfarande i SVT julkalendern. Borde de inte byta namn till helgkalendern för att inte stöta bort de som inte tror på julen? Varken den hedniska eller den kristna. Årets upplaga av detta ibland älskade barnprogram har fått många klagomål. Jag förstår dem. Begripligt att SVT satsade på en fortsättning av historieätarna när de redan hade allt förberett. Det blir billigare så istället för att låta kreativiteten flöda och ta in barnen i sagornas värld. 

Nedan kan ni se mig och Peter Haber i Sunes jul från 1991. Jag råkade hamna framför kameran i Fältöversten när de spelade in avsnittet Varuhuset. Jag såg kameran uppe vid taket men tittade sedan bort och begrep inte att jag skulle vara med i något. Barnen upptäckte mig så småningom i avsnittet.

Jag och Peter Haber

På den tiden hade jag barn som var ett par år och fem år gamla så det var en fröjd att få se dem växa upp med riktiga berättelser. Ja sedan inträffade det nya årtusendet och terroristerna fick bestämma över oss. Det gör de fortfarande fast en omsvängning pågår i världen. Det tar några årtionden innan vi är överens om att religiösa sammansvärjningar inte är bra för världen och särskilt inte för Mellanöstern. Redan kring 70-talet så spåddes Mellanöstern att bli den oroshärd som störtade jordklotet i olycka och detta pågår nu.

Vi är aldrig bättre än våra politiker och andra makthavare. Och det verkar tyvärr aldrig vara så att generationerna före har något särskilt att lära de efterkommande. Världen är sig skrämmande lik från medeltiden och framåt och våra utbredda kommunikationer digitalt och genom tåg och annat har gjort att vi har kommit varandra närmare på gott och ont. Världens elände blir allas vårt elände. Närmsta granne kan vara psykisk sjuk eller terrorist. Svårt att veta. Men samtidigt har vi det så mycket bättre som vi fick läsa i en ledare i DN redan 1964 på gymnasiet. Utvecklingen hade gått från pest och kolera till att vi har ordentlig sjukvård, bor i riktiga hus och att staten tar hand om oss. Så länge det nu varar.

Erik Haag som har en huvudroll i årets julkalender säger att det är en "folksport" att ha åsikter om detta barnprogram. Och regissören Karin af Klintberg säger att de "vill lära svenska barn och deras föräldrar om deras historia".  Jovisst det rättrådiga sättet att berätta och förfasas över hur det var. Och hur bra det är nu i jämförelse. Utvecklingsoptimismen i högsätet. Men är det riktigt sant? Och ska barn användas för att indoktrinera och programmera andra barn?