Tänka sig sade jultomten sakta när han såg ned på landet medan han styrde sina renar, att enbart några som kommer till ett land kan ta över det utan prut. Detta godkändes av de makthavande för några tiotals år sedan och de lät alla som ville komma in i landet. Dessutom gjorde de reklam för detta paradis där alla fick allt. Så trodde åtminstone de som kom invandrande.
De skulle få fina bostäder med allt betalt och leva i högsta välmåga redan här på jorden och behövde inte invänta paradiset efter döden. Alla skulle buga och bocka för dem, vilket de också gjorde till en början då de hälsades välkomna av stora skyltar med vänliga ord. För det här landet behövde dem. Eller åtminstone de makthavande.
Jultomten såg nu ned på hur det hade blivit, för det hade också hans spanande tomtenissar berättat för honom. Det fanns områden där det enbart bodde invandrande och så fanns det andra områden dit de tidigare invånarna hade flytt. Det behövdes nu stora ansträngningar både från de makthavande och andra för att hålla den nya befolkningen inom rimliga gränser, där de inte tog död på andra och heller inte dog genom andra.
Den tidigare befolkningen var trött på denna utsugning som hade drabbat dem för allt måste ju betalas av någon och det blev den del av befolkningen som arbetade och slet precis som de hade blivit lärda av sina föräldrar. Men si det räckte inte så långt utan alla fick färre slantar i portmonnän än de tidigare hade haft. I full fart styrde de makthavande nu mot undergången.
Men jultomten som såg allt detta hörde av sig till de andra väsendena, som inte godkändes längre såsom befintliga, som de goda feerna och änglarna där uppe i himlen som informerade det högsta väsendet eller vad nu människorna än ville kalla det. Och alla dessa såg ned på jorden och insåg att nu måste det till något sagolikt för att ordna till den mänskliga tillvaron på denna jord.
Tidigare hade människorna drabbats av översvämningar, torka och orkaner plus vulkanutbrott så att de hade gått över till andra sidan i oanade mängder. Plus sjukdomar och krig som hade låtit dem förbli ungefär så många som behövdes på planeten. Men nu behövdes som sagt något extra.
Så det högsta väsendet satte in yttersta domen som metod. Det betydde att alla som trodde på alla de icke godkända väsendena rycktes upp till himlen genast. De behövde inte längre vara kvar på planeten. Utan slapp kämpa i sina anletens svett för att ta hand om nykomlingar till deras land. Det betydde att miljarder människor försvann och de som blev kvar var lyckliga över allt det materiella som de åtnjöt. För det var det enda som betydde något för dem. Och jultomten log åt vad som skedde där på jorden och styrde sina renar åter till Nordpolen. Si det var en äkta julsaga!
Amen.
SvaraRadera