När så alla miljarderna hade lyfts upp till ett högre plan med andlighet istället för det materiella, som tycktes så viktigt, så tog återstoden av människorna hand om allt som hade lämnats kvar på jorden. De som älskade allt detta materiella var glada och lyckliga en liten stund på jorden, för de förstod inte mycket av att inte ha någon andlighet inom sig.
De kivades snart emellan sig om vad var och en skulle få av det som hade lämnats kvar. Det var ingenting som stod emot deras trängtan efter att få ha och äga så mycket som möjligt. De tog för sig allt som kom i deras väg och samlade på sig så mycket de överhuvudtaget kunde.
Men ingen skötte längre någonting för alla skulle bara samla på sig och äga saker, men ingen begrep något om omsorg och eftertanke, för sådant var ju för de andliga och inte för de andra. Även ting behövde lite andlighet i form av skötsel och omhändertagande som människor bidrog med tidigare. Innan dessa själar rycktes upp till ett högre plan.
Livet på jorden blev inom endast några år något som verkade omöjligt, där det var illa ställt med allt. Det var inte längre möjligt för de kvarvarande att föröka sig för kärleken var ställd på undantag nu när de själlösa hade tagit över. Ingen trodde längre på något annat än det rent materiella och fysiska och ägandet var upphöjt till gud.
Det i sin tur betydde att människorna började tro på nya ting som förklarades vetenskapligt; som att alla kor avger gaser så att de förstörde jorden med sina utsläpp och att polarisarna skulle smälta. Koldioxiden blev en farlig gas som till varje pris måste stoppas fast växter behövde den. Alla män var farliga särskilt om de var vita i skinnet och dessa låg bakom allt elände i världen. Det enda sättet, kom till slut människorna fram till, var att rädda jorden var genom en enda allsmäktig regering, som skulle ställa allt i ordning igen genom att ta ifrån alla deras ägodelar.
Alla de andliga varelserna såg detta, men kunde inte ingripa. De befann sig ju på ett helt annat plan. De hade inte längre några fysiska kroppar som kunde göra något för att få de kvarvarande människorna att inse vad de höll på med. Jorden blev åter en planet där människorna var i fåtal och naturen tog över igen med djuren som till antal var många gånger fler än människorna.
Så kom det sig att den tid då människorna hade varit så många och bestämt över så mycket blev legender och sagor om en tid som aldrig mer skulle komma tillbaka. Och de kvarvarande människorna levde på en primitiv nivå liknande det som fanns som en beskrivning långt tillbaka. De hade inte längre någon kunskap om vad som hade föregått dem. För fantasin och det kreativa var något som ingen begrep längre. Allt var vetenskapligt och sakligt och måste bevisas i många steg innan någon kunde tro på det. Sagorna dog bort.
Men när de mer andliga människorna såg allt detta begav sig en del av dem till den högste och bönföll denne om att få återvända till jorden igen. För de visste att de kunde bidrag med en skapelse som skulle utvecklas. De hade inom sig själva fantasi, kreativitet, kärlek och omsorg. Allt detta behövdes i den kalla värld som nu hade blivit planeten jordens öde.
Så kom det sig att återigen kunde dessa andliga människor vara med och påverka och bidra till vad som hände på jorden. Och alla insåg till sist att vetenskapen inte var någon gud att lita till i alla sammanhang och att total ensidighet alltid gjorde att det gick åt fel håll. Inget skulle få ta över på planeten ännu en gång. För denna gång efter så många tusentals år av misstag och undergång för olika stater och riken skulle mänskligheten säkerligen till sist lära sig.
Fast planeten jorden var nog ett sådant ställe där ont och gott alltid skulle finnas bredvid varandra och det blev upp till människorna att själva avgöra vilket som var vilket. Och långsamt kunde de upptäcka att de hade andlighet inom sig själva igen och att det fysiska och materiella inte betydde allt. Livet på jorden kunde vara paradisiskt eller rent helvetiskt. Det berodde på människornas egna val och hur lite eller mycket de tyckte om varandra och godtog varandra.
Och si där tog verkligen denna julsaga slut! Ordningen var återställd nu igen på planeten fast krigen fortsatte, för det skulle alltid finnas människor på jorden, som inte begrep sitt eget bästa. De behövde dö och leva många gånger, för att inse hur det verkligen stod till i världen och inom dem själva. För paradiset och helvetet blev en spegel av människors inställning till sig själva och världen. Och så fortsatte det.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar