Livet är en skola

 Det var rubriken på min intervju med Agnes Cecilias regissör Anders Grönros. Livet är en skola. Länge sedan. År 1992 när han fick Guldbaggen för sin film. Den byggde på Maria Gripes bok Agnes Cecilia - en sällsam historia och nu är hon åter aktuell tillsammans med Camilla Gripe som ursprung till den nya julkalendern Trolltider - legenden om Bergatrollet. Sådana tider lever vi nu återigen i med alla oroligheter som finns i världen. Bergatrollet har vaknat för en klåfingrig människa har tagit bärnstenen, som höll bergatrollet sovande. Så beskrivs det i julkalendern i år. 

För min egen del så var Agnes Cecilia och det hon gick igenom det jag genomgick i mitt liv och det har nu förts till ett slut med min fjärde bok Innan glädjen infinner sig. Det handlar om att föra alla lösa trådar som människor lämnat efter sig till ett enhetligt sammanhang.

Jag minns att den redigerare som skulle göra ut min artikel på DN noga frågade om det var sant att Anders Grönros var Guldbaggevinnare. För sådana här artiklar ansågs lite galna, för människor kunde gå fel också i DN-huset i sin utveckling i sina inre själar. Det gjorde en del också och då hamnade de på psyket. Eller dog för att de drack för mycket. Det var ett hårt liv där i tidningshuset. 

Själv så slutade jag det året med avgångsvederlag. Sedan dess har jag inte återvänt till DN-huset. Detta journalistiska sällskap är ganska slutet precis som alla sällskap är där människor jobbar intensivt med sin egen utveckling parallellt med samhällets. Eller också flyter de bara med. Det tar lång tid att ändra människors inre. Det är därför som det verkar som om medierna ligger i bakvattnet numera. Det handlar om pengarna som vanligt. De styr oss i grunden. 

En julgran? Men det finns ju inga ljus i den. För ljusen är konkreta och samtidigt en symbol för att vi kan bli upplysta.