Min sambo sedan drygt 30 år dog då den 5 december 2014. Och detta har jag beskrivit i min bok Innan glädjen infinner sig. Det är ett slags uppgörelse, som har gjort att jag har kunnat lägga allt i denna bok, både sorg och glädje. För till sist finns enbart kvar att livet grundar sig på glädje. Varför skulle vi annars födas till denna jord? Om inte för att upptäcka detta?
Olle Blomkvist var mitt livs älskling och vi träffades på hans tidning TreNioNio år 1983. Det var lite märkligt att börja umgås med honom privat också i slutet av det året för han var elva år yngre än jag. Jag hade aldrig trott att jag skulle kunna umgås med någon som honom eftersom det ändå var stor skillnad på våra upplevelser i denna värld. Men det gjorde ingenting för av någon anledning så förstod han mig ändå. Och jag honom.
Han har följt mig åt i mina drömmar på natten sedan han dog. Han finns där tillsammans med mig och andra människor. Och det är verkligen så att denna djupa förbindelse fortsätter. Jag känner mig aldrig ensam, för alla de döda som jag har känt genom livet finns med mig. De som jag tyckte om och de som tyckte om mig.
Det är förskräckligt att människor tror fortfarande i denna värld att de måste underkasta sig gudar eller någon gud. Det beror naturligtvis på att maktmänniskor har inbillat dem att de måste göra så, för själva har de ingen makt över sina liv. Denna föga utvecklade människosort hoppas jag kan försvinna från jorden så småningom. Eller också är denna planet inte sådan att människor som är andligt utvecklade väljer att födas hit. Vad vet jag.
Läste just om att Julia Roberts har uttalat sig om Matthew Perrys död. De umgicks några månader 1990 i samband med att hon framträdde i Vänner. Matthew Perry blev 54 år och dog alldeles för ung, men han orsakade det själv genom drogberoende. Min älskling Olle Blomkvist blev 57 år och han orsakade vad jag vet inte att han fick cancer i halsen. Men nu har Nobelpristagarna i medicin lovat att de ska hitta boten på en massa sjukdomar, inklusive cancer. Det är genom den covidpandemi, där de snabbt hittade vaccin, som detta blir verklighet. Säger de. Så äntligen kan vi tacka Kina för alla influensor de har gett oss genom åren.
Här är en bild från det lyckliga livet på landet. Kräftskiva i slutet av 90-talet. Till höger längst bort sitter Olle, sedan Gunilla och så Tore. De är alla bortgångna och finns i himlen numera. Jag sitter med glaset i handen. De båda små barnen är således 20plussare numera. Det gäller att minnas alla goda stunder i våra liv på denna jord.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar