Förmodligen är jag en supermänniska

 Nu när Nobelpriset i medicin utdelas till dem som uppfann själva sättet att få till vaccin mot covid så ifrågasätts inte att människor i min ålder - 78 - ständigt måste ta sprutor för att undkomma döden. Men själv har jag i stort sett slutat att gå till sjukvården. För där finns inte mycket hjälp att få numera. Inte sedan covid slog till, eller är det på grund av alla nytillkomna - även papperslösa - som ständigt måste få vård? Hur det än ligger till med den saken har jag lärt mig att det gäller att hålla sig själv frisk. 

Det är faktiskt möjligt även vid min ålder för ju längre jag lever desto bättre känner jag till min kropp. Den reagerar också på så vis att den tacksamt tar emot allt nyttigt jag stoppar i den. Dessutom är jag nästan en renlevnadsmänniska som inte dricker starka drycker eller röker eller gör något som kan få min kropp att må illa. Bara ibland knakar det i skelettet en smula, men det har det gjort i decennier, och när det gör ont finns det ju alltid receptfria lösningar. 

Jag stoppar också i mig diverse vitaminer och omega 3 förstås. Plus magnesium så inte musklerna i benen krampar. För det gör ont. Sedan har jag sedan länge bestämt mig för att leva länge eftersom min mamma dog så ung av astma. Jag har inte den sjukdomen. Bara en smula ibland men då hjälper echinagard som också är receptfritt. 

Sedan har ju alla i min generation gått igenom barnsjukdomarna utan vaccin och fått ett immunförsvar. Så de årliga influensorna biter inte längre. Inte sedan jag förmodligen hade covid i början av 2020. Blev inte så väldigt sjuk och sökte inte vård då heller. Jag har inte varit sjuk sedan dess. Som sagt jag måste vara en supermänniska. Eller också har jag kommit på receptet för att hålla mig frisk. Att inte stressa i onödan eller ta ut mig genom kroppsarbete. Bara promenera lite varje dag. 

Nu är jag inte alls så övermaga (en viss ironi i rubriken) att jag tror att alla människor kan lära känna sina kroppar på det här viset. För många har fått sjukdomar tidigt i sitt liv och som sagt min mamma plus min mormor dog i astma och blev inte så gamla. Och om jag bryter armar eller ben så ringer jag förstås 112 för det klarar jag inte själv. Då är sjukvården bra att ha. Och jag vet hur det är att se min älskling dö i cancer, fast han var elva år yngre än jag. Han fick all vård han behövde eller ville ha. Livet är inte rättvist på så sätt. 

Någon gång ska vi alla dö. Så är det. Inte alls farligt tycker jag som har haft släktingar som har blivit 96 år som mest. Är tacksam för alla år jag klarar mig själv.