Min pappas död beskrivs i min första bok

Jag har skrivit om allt på en djup nivå i min första utgivna bok Ett sekel av tystnad.  

"28 mars 2004 7.52

Min pappa dog i natt. Hans fru ringde i går kväll vid niotiden och sa att han var döende och när jag sa att jag skulle åka dit menade hon att jag knappast skulle hinna. Så fick han den död som alla trodde, att han bara skulle ramla ihop och dö. I stort sett blev det så. Jag förstår att jag har bytt inställning till döden för jag är inte särskilt ledsen. Han förberedde mig sista gången vi pratades vid genom att låta sorgsen på rösten och väldigt trött. Han berättade också om någon som var 90 och hade flyttat till ett hem. Det var hans sätt att berätta att han också skulle flytta. Det var för en vecka sedan. Jag funderade mycket över samtalet, för jag vet att han berättar saker under ytan för mig. Jag tänkte efter om jag kunde göra något, men det fanns inget mer att göra. Vi hade den kommunikation vi kunde ha. Vi hade nått någon slags fridfull nivå efter att ha bråkat tidigare i livet. Han blev äldst i släkten med sina 87 och ett halvt år. Vet ingen som har blivit äldre.

Jag drömde i natt att jag var hemma hos Christina Jutterström och hon var mycket vänlig. Jag var där med några kompisar och dom visste att min pappa var döende. Jag höll på och ringde för att få veta hur det var med honom. 

I  verkligheten ringde jag till sjukhuset i morse och fick veta att han hade dött. Hans fru hade gått hem för ett par timmar sen. Det känns som om jag knappast sov, som om jag på någon nivå pratade med pappa hela natten. Kanske gjorde jag det. 

Och när jag tittar bakåt i mina anteckningar så ser jag att jag har förberett mig själv. Dom känslor jag har gått igenom skulle lika gärna ha kunnat vara min pappas." 

Det är märkligt att läsa detta nu mer än 20 år efteråt. Och jag var så frispråkig, vilket inte pappa skulle ha velat. Han hade förbjudit mig att skriva. Och de båda - han och hans fru - hade sagt att det fanns inget arv. Just detta år då jag och min sambo Olle var arbetslösa och en son hade gått ut gymnasiet, men inte fick något jobb. Han var för duktig och gick ut som 18-åring så de trodde han hade hoppat av gymnasiet. Vi var nere rent ekonomiskt på botten och fattiga. Men det fanns ett arv på någon miljon. Så elakt att undanhålla detta. Och jag skrev redan då i denna bok år 2004 att så skulle jag inte göra utan jag skulle ge till mina barn innan jag dog, vilket jag har gjort. 

Om ni vill läsa denna samtidsskildring av en familj, självbiografisk så finns den här. Ett historiskt dokument numera. 

Sju av dem på bilden finns kvar i närheten. Antingen har de andra försvunnit ur förhållanden eller så har de dött. Sånt är livet. Bilden från 1996. 

Sju decennier avverkade

UPPDATERAT

 Ja nu går jag in i det åttonde decenniet i min levnad. Vad ska jag säga? Är glad att ha blivit så gammal för mamma dog när hon var 43 och mormor när hon var 55. Den förbaskade astman tog dem. Själv har jag inte lidit av denna sjukdom och inte av så mycket annat heller. Sjukast var jag nog år 1957 då Asiaten drabbade alla barn i omgivningen. Denna influensa som numera är i blekt minne och jag har inte vaccinerat mig alls på senare år. Det räcker nu med läkarbesök tycker jag. 

Det går att hålla sig frisk genom att äta mindre än förut och hålla igång hjärnan, som lär krympa mellan 70-80 år säger läkarna. Plus då satsa på kroppen genom lagom promenerande. Men genetiken betyder också mycket och jag har fått goda gener från båda föräldrarna, men mest från pappa tror jag. Han blev 87 år. Men också på mammas sida har de äldsta levt till 96 år. Att bo lantligt som jag gör är även bra tror jag. 

Jag känner inte längre igen världen där ute så jag har slutit mig lite inom mig själv. Meningen med livet är att få syn på olika ting i olika åldrar. Jag ser det så tydligt hos mina yngsta söner, som är mitt uppe i att skaffa sig det materiella livet och uppfostra barn. Sådan var jag också för samhället uppmuntrar oss att bli detta. Vi ska jobba oss upp här i världen och bli rikare än våra föräldrar. 

I vår släkt stämmer detta delvis, men vår farfar lyckades skilja sig från farmor efter att först ha slösat bort hennes tillgångar på 20-talet. Han skaffade en ny familj med en kvinna som var konstnärlig och hade fyra flickor. Säger sig självt att han inte kunde lämna något stort arv efter sig när han dog i cancer i förtid 53 år gammal. År 1936. Så en relativ fattigdom följde för min pappa (som fick understödja farmor för hon hade aldrig haft en anställning och hade ingen pension). Kort sagt har jag och mina söner tagit tillbaka denna materiella rikedom igen. Men det tog hundra år.

8.12.2025

Vän av ordning har påpekat att jag nu går in i mitt nionde decennium. Jo så blir det om man räknar dessa årtionden. Men så känns det inte. Det är likadant att vi lever i det 21 århundradet, men på 2000-talet. Jag tror alla begrep att det handlar om min 80-årsdag, som jag är glad att ha uppnått. Och nu är jag inne på mitt 81:a år. Undrar just hur länge jag stannar kvar här på planeten. Ingen vet förstås. Inte jag heller. 

 Här är en glad tjej som nu har gått in i det åttonde årtiondet. 

En tillbakablick på vintrar

Är så trött på världens eländiga tillstånd, som nu rapporteras i parti och minut. På ett sätt som aldrig gjordes förut. Internet är ett hav av sörjigt mänskligt förfall nu när Jakarta är världens största stad för att slumområdena också räknas in. Nästan 42 miljoner bor där allt som allt. Skrämmande siffror. Men nedan får ni bilder från 2016 och framåt till 2020 från olika vintrar. De som vi alltid överlever i detta härdade land. 

En vinterbild från 2016 den 11 december. Snö och fint. Det går en smal väg under snön fram till huset. Den syns inte men förbi lyktan går den. 

Här finns den stora granen i söder med. Den som nu är fälld och det är pilar i buskaget rakt fram. Älgarna tyckte om dem. Men det är borta nu också. 

En bild utifrån med gammaldags stjärna. Köket där jag bodde förut. Treglasfönstren gör märkliga ljuskrumelurer. 

Julgran från tidigare. Allt är omgjort nu. Inga tapeter. Målat istället. Men i granen sitter Erik. En stickad version som dagis gjorde. Bilden från 2020. 

Snart en härlig jul

 Att tända ett ljus är en symbol i denna mörka tid. Vi vet att solen kommer tillbaka eller att jordens lutning låter oss åter få en midsommar nästa år. Men det måste ha varit skrämmande för folken som levde förr som inte visste detta. Så skönt att veta att naturen fungerar och inget kommer att hända varken med solen eller jorden. Under tiden slåss människorna som vanligt här på planeten. Men låt oss nu bli fridfulla och mer vänliga än förut. Åtminstone mot oss själva och våra närmaste. 

Den där ljusstrålen uppåt såg inte jag. Men kameran gjorde det. Där bakom på hyllan står ett porträtt av min avlidne sambo. 

Första advent är här

Äntligen så kan vi få stjärnor in i våra hem och vänta på att julen infinner sig. Det är så mörkt så det behövs! Snön smälte bort det här året medan det andra år har sett ut som ni ser nedan med mycket snö. Vädret är olika helt enkelt. Men snön kommer säkerligen tillbaka i år också. Traditionen med adventsstjärnor har varit med mig sedan åtminstone 50-talet. Som jag minns det. I detta hus har jag nu bott i fyra år. 

 

Ta en dag i taget!

 Det går aldrig att hoppa över varken timmar eller dagar. Vi är tvungna att uppleva allt så länge vi lever. Visst får vi vila på natten när vi sover, men sedan är verkligheten tillbaka igen när vi vaknar. Hela vårt liv strävar vi för att berika oss både materiellt och mänskligt och vara mer omgivna av fred och välstånd.

Vi behöver få ihop de olika delar vi består av som människor, för att skapa en helhet av oss själva. För att göra detta behöver vi först växa till oss för att bli vuxna och så gå ut i världen, för att samla in det vi är. Vi upptäcker det i samverkan med andra. Och det bästa är att inte bryta mot de mänskliga eller naturliga lagar som omger oss. 

Det tar kanske ett par, tre årtionden att lära sig detta och sedan gäller det att skärskåda vad vi är och har blivit. Samt välja inriktning för livet igen. Numera finns så mycket att välja på som inte fanns för 50 år sedan. Jag har använt både telex och datorer i mitt yrkesliv. 

I det stora hela har världen inte blivit bättre än förut. Det finns för många människor här nu för att den ska kunna bli det. Då ställs människor åter mot varandra och härskare tar makten, som inte vill varken sig själva eller andra väl. De är helt enkelt inte tillräckligt intelligenta för att begripa hur man lämnar sitt ego åt sidan och hjälper sig själv och andra. Men krig är också en arketyp, som C G Jung sade, och den återkommer med jämna mellanrum i vår värld. 

Arketyper är grundläggande drag i vår mänskliga uppsättning av olika förmågor. Och sorgligt nog kan vi inte genomskåda dem, för de är som sagt grundläggande och vi kan få en obetvinglig lust att attackera andra och skylla alla våra tillkortakommanden på andra. 

I min familj har vi köpt lite små landområden, men andra tycker att de ska ta dessa i strid med andra. Då gäller inte lagar eller överenskommelser längre. Och när kulturerna blandas över jorden så blir det naturligtvis motsättningar. Det är en stor förändring på gång nu som har pågått i ungefär 30 år. Det sägs att Frankrike är det land i Europa som kommer att förändras mest genom att det nu är 45 procent av invandrarna som kommer från Afrika. Som alla förändringar är detta på gott och ont, men världen har alltid ändrats och gör det fortare än någonsin nu med så rörliga befolkningar. 

Världen behöver arbetande människor för att kunna utvecklas, men många lever nu av andra för sin försörjning. Så är det särskilt i Sverige där många kommuner har icke-arbetande invånare. Sådana som jag i 80-årsåldern kan samhället inte begära att de arbetar annat än med att ta hand om sig själva, men problemet är att också unga inte längre ingår i arbetskraften. 

Sverige lever inte enbart av anställningar dock, för arbete pågår också utanför detta. Som i min kommun Värmdö där andelen unga och äldre nästan är lika. Men det betyder inte att denna kommun inte är rik. Det är den genom att bostäderna är värda mycket och därmed finns det också en marginal, för de som äger att kunna fortsätta att bygga och utvidga sitt ägande. Och kunna få hjälp av hantverkare. Vare sig de kommer från Värmdö eller andra kommuner.

Som sagt ta en dag i taget och jobba inte ihjäl er. Det har ni ingen nytta av. Det hjälper att leva länge, för då kan den äldre generationen också ge till den yngre. Det kapital den har samlat på sig. En viss vishet kan också ha infunnit sig hos äldre och de kan förmedla sin samlade erfarenhet genom livet till yngre. Allt här i livet är inte ekonomi. 

Det är ingen katastrof att inte alla är anställda eller sysselsatta. Vi tar hand om varandra och det hjälper också. Det skapar värde. Hantverkare bygger huset och en förälder tar hand om barn. 

Islamisthustrun krävs på 1,4 miljoner kronor

 Det är Nabaa Gharid, som nu krävs på 1,4 miljoner kronor för att hon har fått felaktiga utbetalningar för sitt handikapp, som inte var så svårt som hon sade. Hon är hustru till den fängslade imamen Hussein al-Jibury, som Sverige velat utvisa till Irak, men detta har inte kunnat verkställas. Han är islamist och anses vara ett säkerhetshot mot Sverige. Hustrun har redan tidigare blivit fråntagen sina bidrag i Umeå, men familjen flyttade då till Malmö och kunde där fortsätta med de felaktiga bidragen, som nu ska återbetalas. Detta ärende ligger nu hos Kronofogden. 

Omkring 4 000 personer i gäng får bidrag från Försäkringskassan genom bland annat oriktiga läkarintyg och skenseparationer där ett par låtsas bo på olika håll. Det gäller upp till 20 miljarder som betalas ut felaktigt varje år varav hälften anses vara bidragsbrott. 

Dessa olika brott har pågått sedan lång tid och jag skrev om detta redan 2012 gällande assistansersättningar. Här kan ni se när jag skrev om det igen 2021. Redan 2009 avslöjades en man som inte kunde gå, men som sågs dansa med kaniner på Liseberg. Han fick tre års fängelse.

Finns inga skrupler hos en del att lura Sverige på pengar. Det här är islamisten som Sverige har velat utvisa till sitt hemland Irak, men han kan bli utsatt för tortyr så det går inte att genomföra. Hans hustru Nabaa Gharid har fejkat ett handikapp och krävs nu på 1,4 miljoner kronor för felaktiga utbetalningar. 

Varför säljer sig Saga?

 Saga är föremål för uppmärksamhet genom Uppdrag Granskning. Hon säljer sig igen nu till offentligheten när hon är vuxen för hon har ett konto som profil på Tiktok. Hon är 19 år i dag och vill ha exponering, men när hon var 14 så lade hon ut nakenbilder på Snapchat och det hackades så nu finns nakenbilder på henne överallt. För det första så kan det ha varit våldtäkt om hon och hennes pojkvän hade sex när hon var 14. Men det är hon väl ovetande om.

Ursäkta om jag låter som en moraltant, men jag lärde mig också den hårda vägen om internet, när jag lade ut bilden på en nyfödd. Denne hade slangar överallt för det hade hänt något. Men sedan hittade jag bilden på ett sexkonto, där slangarna hade redigerats bort så babyn såg ut som om den sov bara. Något för pedofiler. 

Sedan dess publicerar jag inte bilder på varken barn eller äldre som ser ut att sova eller på annat sätt är utsatta. De allra värsta människorna får tag i dem annars. Men detta visste inte Saga när hon var 14 år utan tyckte det var roligt med nakenbilder på sin första pojkvän och henne själv. Hon har naturligtvis något som gör att hon vill synas. Det finns grader av detta, men hon verkar vara exhibitionist, som nu upprepar att det finns nakenbilder av henne. Så att alla kan hitta dem. 

Annars är det normalt att vilja vara tillsammans med sin pojkvän, men inte ta nakenbilder av detta. För det tror Saga: att massor med människor går runt med nakenbilder i sina mobiltelefoner. Nej det gör de inte. Dessutom gick hon ut när hon var 15 år och berättade om detta i Etc. Sluta prata om detta så sprids bilderna inte längre så lätt. Och ingen vet att du lever eller är vuxen. Nu tar skvallret fart igen. Allt finns på internet. Vad du heter och var du bor. 

Att bli omtalad är ett sätt att tjäna pengar för Saga. Hon lever och frodas av detta. Här en naken katt. 

Är SVT totalt inkompetenta?

 Det är kanske inte hela SVT som är totalt utan kunskap utan bara Agenda som visade klippet på söndagen med en polis som skäller på en annan polis. Den ena är lokalt anställd och den andra från ICE är tanken. ICE som är till för att utreda brott, upprätthålla lagar om immigration och bekämpa gränsöverskridande kriminalitet och terrorism i USA. Den lokala polisen vill hindra den andre från att göra sitt jobb i just hans stad. 

Detta klipp är AI-genererat vilket vem som helst kan se vid ett enda ögonkast för ordet police är felstavat i bakgrunden. Men på SVT kanske de tyckte att den här utskällningen mellan två olika poliser visade hur myndigheter står mot varandra i USA. Och det var syftet med den kvällens Agenda. Programmet togs bort och redigerades så klippet försvann. 

Tyvärr finns det en del att säga om denna statliga kanal som har miljarder att handskas med och lägger detta på bland annat lekprogram med kändisar som aldrig var tänkt att bekostas av svenska folket. Så kan kändisarna bli "chockade" eller "känna sig lurade" av vad som händer där. Så totalt ointressant för tittare, som mer bryr sig om sin vardag och sina egna livsomständigheter. 

Det var säkerligen inte ett "misstag" som SVT säger om denna AI-video utan den passade in i agendan som SVT och Agenda har. USA kan man skratta skadeglatt åt när det verkar som om olika myndigheter står mot varandra. Så är tanken bakom klippet. Och då såg inte ens redaktionen att det var ett konstruerat klipp av AI. Michael Kucera var ansvarig utgivare för detta. Pinsamt!

PS. Programmet Spelet med kändisar ska tillbaka nästa höst för SVT tycker så mycket om det. Anton Glanzelius som är beställare på SVT är "galet förväntansfull" inför denna höst. DS.

Liberalerna går i graven

 Liberalerna har inga väljare med sig och de får gärna gå i graven vid valet nästa år. Likadant känner jag för miljöpartiet, men så roligt blir det säkerligen inte. De kommer få stödröster så de kan fortsätta med sin ytterkantspolitik. Att Sverigedemokraterna kommer att få kring 20 procent är redan klart. Förmodligen blir de större än moderaterna. 

Liberalernas sista försök att bli kvar och värna om skolan lär inte lyckas. Ingen tror längre på att de kan åstadkomma något. Inte heller är det särskilt inne att liberalerna inte vill släppa in sd i regeringen. Det är inte upp till dem att bestämma, men som sagt de slipper nog det också. 

Folket är för länge sedan överkörda av de yrkesmässiga elitistiska utvalda ombuden i vårt land. För länge har nu folket sagt att de vill ha en politik där inte fler miljoner med utländska medborgare släpps in i landet. Det räcker gott och väl med två miljoner. För det har medfört gäng med skjutningar och sprängningar. Senast två fall av sprängningar i Norrköping som var gängkopplade. Men tyvärr bor de bland andra vanliga icke kriminella medborgare, vilka drabbas hårt. 

Det är på tiden att medborgarna får genomslag för sin önskan om en förändring. Och naturligtvis vore det bäst om det blir en ny borgerlig regering, men då måste nog kvinnorna som älskar utländska medborgare, för det är humant att låta dem komma, inse vad som pågår. Och fortfarande har vänstern, det gamla kommunistpartiet en massa väljare i vårt land. Men rösterna där har dock minskat. 

Vi har gått från att det var tabu att nämna något negativt om migration och integration till att även de flesta har insett att vi kan inte ha det som det nu ser ut i landet. Men som jag brukar konstatera: det tar tio år innan något har hänt och en fråga har förvandlats till sin motsats. Så är det nu med invandrarna och de svåra problem som detta nya folktillskott har medfört.