Så tolkar jag att migrationsminister Morgan Johansson (s) avböjde att vara med i går i SVT:s Agenda för att diskutera med sverigedemokraternas Richard Jomshof. Det blev istället Christina Höj-Larsen från vänsterpartiet, som tyckte att det ser ut i världen som det gjorde under andra världskriget och den sorg och skam som svenskar känner över att vi inte då tog emot flyktingar och räddade dem från koncentrationsläger gör att vi nu måste göra detta. Jag blev helt paff över detta mycket gammalmodiga argument.
De flesta som bor i Sverige nu var inte ens födda då, däribland undertecknad. Och det går inte att tro att andra världskriget är här igen. Det var 70 år sedan det slutade. Men vänstern älskar att hänga kvar i det tidsskedet. Det här är en ny situation i världen då Mellanöstern och Afrika brakar samman. Beroende av att religion och politik har gått ihop i en ohelig allians. De som har invandrat hit sedan andra världskriget ser också med förskräckelse på vad som händer med Sverige. Richard Jomshof bidrog med fakta till läget medan Christina Höj-Larsen körde med hatargument: det är sd som har skapat hatbrottslighet och när hon sade det såg hon hatisk ut. Det gjorde inte Richard Jomshof.
Moderater och socialdemokrater kan tillsammans ändra flyktingpolitiken om de kommer överens om detta, men det är fortfarande sant att vi tar emot fler i Sverige än vad våra grannländer gör tillsammans. Och att bara 18 procent numera är för en ökad invandring. Det var ingen konst för sd att vinna den här debatten över v eftersom Christina Höj-Larsen körde med känsloargument. Inte bra. Hon hotade med att det blir svårt att samarbeta med socialdemokraterna ifall asylregler skärps. Jösses vad trött jag är på släpvagnen v. Vi behöver en politik som erkänner att vi tar hit nya invånare utan att kunna ta hand om dem och att detta drabbar hela landet och alla invånare som redan finns här.
Återigen beräknas vi få rekordansökningar från inte minst barn som kommer som flyktingar. Och de kostar miljarder av allmänna medel. Mycket mer än de barn vi själva tar hand om i landet. Solidaritet sade då Christina Höj-Larsen, detta slitna ord som kan betyda vad som helst när man sätter vissa grupper av människor före andra. I hennes värld är flyktingar mycket mer värda än fattiga pensionärer eller barnfamiljer som bor i Sverige. Vårt välfärdssystem skapades för att ta hand om oss själva, men inte för att resten av världen skulle kunna åtnjuta det. För så fungerar inte ekonomi. Enkel matematik visar att vårt system håller på att gå bankrutt, men dit gick aldrig diskussionen i går i Agenda.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar