Äntligen icke valår!

Så skönt att slippa turbulensen kring valet. Tog en absolut paus för att slippa detta. Har ägnat mig åt familjen och familjen. Är jag då en familjemänniska? Tydligen. Bor just nu ensam i vårt stora hus. Känns mycket underligt. Är inte van vid annat än att alltid ha en flock att sköta. Stor eller liten.

Drömde dagen före valet att jag bodde i ett mycket stort hus som låg på Odengatan 8. Har bott en gång i tiden på Odengatan. Dock inte på nummer 8. Gudrun Schyman skymtade förbi och någon var elak mot henne, men jag sade: bry er inte om henne hon betyder ingenting. En egen valundersökning i drömmens land.

Annars så byggs det så det knakar här där jag bor. Vi har vatten och avlopp sedan något år och tomterna är delade. Särskilt närmare havet. Det har tagit närmare trettio år innan det blev verklighet som omtalades när vi flyttade hit: att det skulle bli kommunalt vatten och avlopp så därför var det byggförbud. 

Förr i tiden brydde jag mig inte om politik så mycket. Det var ändå inte politikerna som bestämde över folket. Nu verkar detta vara det enda som gäller. Vi är slavar på politikernas vagn. Om inte i vårt eget land så inom EU.

Märklig utveckling. I vår storslagna familj finns alla sorter: de som bryr sig om politik och de som hellre jobbar och tar hand om sig själv och andra. Vi röstade spretigt och någon gjorde det inte alls. Det är ett val man har. Fast om man lyssnar på medierna så är det inte alls så. Det är ett måste att rösta. Och dessutom ska man rösta rött. Naturligtvis.