Först nu har jag orkat ta itu med vad som hände på facebook den 9 april när terrordådet inträffade i Stockholm. Där gick in hundratusentals som sedan gick vidare till min blogg. Nu i efterhand har jag försökt att ta reda på vad som egentligen skedde. Hur en känslomässig kampanj växer och blir så stor. Som jag tidigare har berättat var jag utsatt för detta.
Jag vill aldrig ge vika för mobbar och såg heller aldrig vad som hände förrän senare. Jag tillhör inte de som sitter klistrade vid datorn. Så fort föräldrarna hörde av sig till mig - och jag såg detta - tog jag bort namn och bild på Ebba Åkerlund. Plus den länk som fanns från min blogg till facebook och till twitter. De flesta som gick in förstod att det var en sorgesida, men en del har anklagat mig för att vara respektlös mot föräldrarna. Det var jag aldrig.
Nu har jag försökt genom att fråga de som gick in på messenger hur de kunde hitta till mitt facebook-konto. Det är uppenbarligen ganska lätt att starta en kampanj på facebook. Och den sprider sig fort genom alla som finns där och har kontakt med varandra. Jag har varit utsatt för detta under rätt många år, att människor tycker det är intressant att stalka, hota och förfölja mig och detta blev också följden här på facebook då den 9 april. I stort sett alla som framträder offentligt är utsatta för detta. Och särskilt då de som har den övermaga, högfärdiga, nedlåtande, arroganta och överlägsna attityd, som anses höra hemma hos offentliga personer. Det är flocken som anfaller den ensamme, som verkar sårbar och ensam. För att döda.
Det som hände då den 9 april var att flocken fick vittring och nu tre månader senare kommer en del inte ens ihåg vad som hände. De var indragna i en känslovåg och reagerade med reptilhjärnan som vi människor gör i chock. Känslor förmedlas lättast över internet. Någon skrev till mig att jag gjorde politik av en hemsk händelse. Det gjorde jag uppenbarligen inte, men en del människor tror att allt numera har politiska förtecken.
Det är mycket yta som försiggår på facebook och det är väldigt sårande att uppleva för själv är jag mycket seriös och någon skrev att det var vilseledande det jag hade skrivit. Men på vilket sätt vet den inte. Någon skrev till mig att den kom ihåg när den tänkte efter: Det handlade om en tjej som hade försvunnit och allt hade fått många delningar fast familjen inte ville det. Och nu är artikeln borta skriver denne. Artikeln finns kvar för vi har inte censur i landet. Och censuren är i så fall statlig inte privat. Någon skrev att den nog hade förmedlat en bugg. Bugg? Denne menade att telefonen hade gjort detta själv, att denne inte hade skickat något.
Jag har försökt att kontakta alla på messenger som har hört av sig till mig, men facebook fungerar så att om man kontaktar för många så sätter de stopp och skriver att detta är "blockerad aktivitet". De censurerar. Spelar ingen roll att de andra har kontaktat dig först. Det är tråkigt att det inte går att undersöka vad som hände egentligen. Nu blir det stickprov. Det är naturligtvis en maktfråga. Facebook är inte till för att kunna undersöka hur människor uppför sig, hur de känner, eller att kontakta andra på riktigt. Facebook är till för klick. För att i sin tur kunna tjäna miljarder.
Jag vill till slut säga att det är mycket sårande när andra människor som inte känner mig utgår ifrån att jag inte är en medmänniska. Så skrev någon till mig: först och främst skulle jag vara medmänniska och sedan journalist. Denne känner mig som sagt inte och vet inte hur jag är. Det finns ingen motsättning mellan ett yrke och ett privatliv. Båda gäller. I morse vaknade jag med tårar i ögonen och förstod att allt det här har drabbat mig. När min sambo dog för två och ett halvt år sedan vaknade jag ofta med tårar i ögonen. Sorgen fanns också på natten. Kära medmänniskor tänk efter lite innan ni hänger på en attack på en annan människa vare sig det är på facebook eller någon annanstans.
15:30
Efter att ha "chattat" med några fler på facebook har jag kommit fram till att detta var något som iscensattes av flashback. Där finns ett tiotal personer som har förföljt mig sedan 2011. Det är gräsligt att inte heller facebook kan klara av en sådan liten hop med banditer. Detta var den onda delen av de som gick in på facebook och min blogg. De flesta var som jag har sagt sörjande som jag själv och skickade hjärtan till familjen. Alla var chockade över denna ondska i världen, som tog sin boning i en människa. Men så fort någon skickade hjärtan spammades detta av inlägg med stora bokstäver som sade åt dem att inte göra så. Att inte sörja. Ren ondska blev det dessa dagar då vi drabbades av det andra terrordådet i Sverige.
3.8.2017
Nu släpper facebook fler och fler (varje dag) som sägs ha använt messenger för att komma i kontakt med mig. Det är en oändlig rad med människor. Men hela tiden när jag trycker på "acceptera", för vi har inte tidigare kontakt, så hör folk av sig och säger att de aldrig har skickat detta. Eller också tror de att jag söker kontakt, för som sagt själva har de inte gjort det. Då råder jag dem att klaga hos facebook, för messenger används också till att trakassera människor när man tycker så och till detta används andras konton uppenbarligen. Trist!
8.8.2017
Äntligen verkar det har blivit stopp på alla budskap i messenger till mig på facebook. Det var absolut en rundgång och jag sade väl till tillräckligt många att klaga och tack för att ni gjorde detta! En signatur som ständigt kom tillbaka var "besökare facebook". Men nu verkar det vara stopp även för detta märkliga namn. Helt klart var det ett övertagande av många konton och en kampanj. Trist! Och många hotade mig på olika sätt, men en lovade att ge mig 50 000 kronor om jag slutade blogga! Jätteroligt! Jag är faktiskt inte till salu.
 |
| Faksimil från Google. |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar