Hon har fått den sällsynta sjukdomen systemisk skleros, som är en bindvävssjukdom där kroppens försvar riktas mot de egna vävnaderna. Omkring 2000 personer har sjukdomen i Sverige. Att just denna Gunhild Stordalen skulle drabbas av sjukdomen är kanske meningen, som jag brukar säga ibland. Hon är en som har råd med de dyraste behandlingarna och kan få forskare att ta reda på mer och ändra förutsättningarna kanske för de sjuka. Omkring 100 insjuknar per år i Sverige och de flesta är kvinnor. Hon har själv sagt att hon vill förändra världen, men då tänkte hon nog mest på att hon inte vill tillhöra "dessertgenerationen". Den generation som kom till efterrätten när jorden redan var utplundrad. Utan ville förändra så att det blev en grön "förrättsgeneration" av de unga, som skulle förändra och rädda jorden. Inte minst genom ny teknologi. Nu behöver hon själv all den medicinska teknologi som går att uppbringa.
I värsta fall har Gunhild Stordalen ett år kvar att leva. Jag vet hur det känns som anhörig till en svårt sjuk man, som har cancer. Det är en resa som ingen riktigt räknar med, för vem ska kunna göra det när allt är inriktat på ungdom, skönhet och makt genom pengar och företag. Det ytliga i livet. Men vi är bara människor och denna Gunhild, som är 35 år, kan påminna oss om igen om detta. Det finns mörka sidor i livet. De ingår och i vår släkt känns det ibland som vi är utsatta för en våldsam berg- och dalbana. Det allra lyckligaste ligger strax bredvid det absolut sorgligaste. Men vi skulle inte uppskatta ljuset och dagen om inte natten och mörkret fanns.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar