Så här borde alla barn ha det i jul. |
Svenska kyrkan tycker att vi ska ömma extra för dessa "barn", som har kommit hit. Förra året kom 35 000 ensamkommande barn. Vi tog hit flest i EU. Ska vi då låta deras familjer också komma hit? Allt som allt kom 70 000 barn enligt svenska kyrkan. Med eller utan familjer. Ska dessa barn också få hit så många släktingar som bara är möjligt? Och ska den våldtäktsman som härjar i Skåne och våldtar barn också få hit sina släktingar? Var går gränsen?
"Människor på flykt riskerar att beskrivas som en social och ekonomisk belastning och ett problem som bör lösas utanför Sveriges gränser. "Så säger kyrkan i sitt upprop. Jo det är ett sätt att beskriva detta som stämmer med verkligheten. Självklart kostar dessa människor pengar för oss andra. Det spelar ingen roll om det är staten, kommunerna eller landstingen som betalar. Allt är skattepengar från invånare. Det gör i sin tur att fattigpensionärerna blir fler. Och statsminister Stefan Löfven ska fundera över detta problem och ta reda på fakta säger han. Vi kunde ha det hur bra som helst i Sverige, men de öppna gränserna tog detta ifrån oss.
Och självklart vore det bäst om alla fick hjälp i sina hemländer. Då skulle de slippa fly till vårt kalla land i norr. Med trauman i bagaget som inte kan få någon lösning här heller. Det som väntar dem är ett liv i bostadslöshet och ekonomisk utsatthet. Något annat kostar ännu mer för samhället och de invånare som redan finns här och som betalar skatt som går till dem. Att gränserna stängdes förra året var alldeles nödvändigt för annars hade vårt land kollapsat och fortfarande går myndigheterna på gränsen till detta. Kostnaden för förra årets invandring beräknas bli kring 300 miljarder kronor. Beräknat lågt på drygt 100 000 som får uppehållstillstånd. Tänk så mycket vi hade kunnat uträtta i världen för den summan. Så många människor vi hade kunnat hjälpa. Och hur bra vi hade kunnat ha det i landet.
Risken är stor att barnen i Sverige får det så här igen. Bilden från 1913. |
Tack för ett bra inlägg. När jag ser bilden på de små barnen tänker jag på mina grannar som jag hade för 40 år sedan. Två bröder Kalle o Simon som bodde ihop och som jobbade i skogen. De berättade att när de var små så fick de gå till skolan varannan dag för de hade bara ett par skor, de hade 8 km till skolan. Den som var kvar hemma fick iklädda sig pappas eller mammas stövlar hjälpa till på gården och ville de inte ha stövlarna .. .ja, då var det bara att knata på barfota. När mina barn lyssnade på de bägge bröderna så var det som om de rycktes med i allt elände, de hade alltid frågor när vi gick hem om än det ena och än det andra. Det var frågor i flera dagar, varför Kalle sa så, eller Simon gjorde så. Än idag pratar vi om bröderna och nu är det barnbarnen som lyssnar med stora öron, de kan knappt tro att det har hänt.
SvaraRadera