Enorma klasskillnader

Här är den senaste annonsen för en villa i Torsby på Värmdö. Den är till salu för 9,5 miljoner kronor. Ägarna har tänkt att göra ett klipp för den köptes förra året för 7,6 miljoner. Ett par kilometer bort har kommunen uppfört 16 baracker för flyktingfamiljer. Och 14 till ska uppföras. De är på 32 kvadratmeter. Det var hemligt ända tills bygget började några dagar efter att kommunen hade gett sig själv bygglov i november förra året. Där pressas familjer in med barn. De ska vara tacksamma att få tak över huvudet nu när de har fått uppehållstillstånd i paradiset Sverige. 

Klasskillnaderna är lika stora som för hundra år sedan, men nu är det inte brukspatron eller ägarna av herrgårdar som står för dessa, utan samhället. De regerande i Sverige har importerat en befolkning, som blir absolut underklass för de blev plötsligt så många. Alla ville komma hit och få lägenhet eller hus, bil och helst också flickvän. Sverige har för första gången i sin historia fått ett överskott av importerade unga män. De är fler än de unga kvinnorna. De flesta från Afghanistan. Det vore väl frid och fröjd ifall de kunde sättas in i integrationsprojekt och arbeta för sitt uppehälle, men det fungerar inte så.

Samhället står för alla kostnader för invandrare i något decennium innan de kanske blir självförsörjande. Brottsstatistiken går i höjden för de unga har ingenting att göra utom att dra omkring och ställa till elände. Och det är lönsamt att bli brottsling i knarkhandeln för de kan tjäna tiotusentals kronor per dag. De som kommer hit har ingen lojalitet gentemot det system, som långsamt har byggts upp av våra föräldrar och far- och morföräldrar, där alla tar ansvar och jobbar för landet. Och betalar skatt. Det systemet hade inte sjösatts på riktigt förrän efter andra världskriget för då fick Sverige till sist ett överskott. Och skatterna kunde höjas. Föräldrar fick inte något barnbidrag förrän 1948. Det fanns inte tidigare. 

När jag var yngre fanns det lägenheter i Stockholm som var omoderna, som bara hade kallvatten och dass på gården eller i trappen utanför lägenheten. Det var därför de offentliga baden behövdes på den tiden. Människor gick dit för att bli rena för det fanns inga badrum i deras lägenheter. Jag har själv bott så på 70-talet i Vasastan och varit med och byggt om ett hus, som vi hyresgäster köpte. Där fanns toa med kallvatten, men inget badrum. Allt det där vet de nya svenskarna ingenting om. De har kommit hit för att fly krig och få det bättre. De trodde inte att de skulle hamna längst ned på samhällsstegen.

Det var bostadsbrist när jag föddes. Mina föräldrar blev tilldelade en tvåa för de fick förtur i bostadskön. Mamma hade astma och var sjuk och familjen hade två barn. Det var bostadsbrist när jag blev vuxen i Stockholm och nu är det så fortfarande, värre än någonsin. Tänk att det aldrig kan bli bättre i landet. Det är inte ödet som gör att Sverige måste vara trångbott och fattigt för underklassen. Det är besluten från de som styr. 

Här nedan kan ni se bilder som är tagna i dag av den nya tidens statarlängor som samhället sätter upp på Hemmestatorp i Värmdö. Familjer har redan flyttat in fast det inte är färdigbyggt i 16 baracker och det ska bli 14 baracker till. Inom kort. Enda servicen är en busshållplats. Varje barack är på 32 kvm. De blå längst bort är byggbaracker.