Katerina Janouch har fått storhetsvansinne

Hon kräver nu att få träffa regeringen och diskutera hur det ser ut i Sverige. För det vet hon bättre än någon annan. Hon och Marcus Birro kan ta varandra i hand för han ropade att snart är bokbålen här när en bokhandlare deklamerade att hon tog bort Katerina Janouchs böcker. Det har en liten privat bokhandlare all rätt att göra. Det är ingen censur och hon borde inte ha fått så stor uppmärksamhet för detta. Bokhandlare väljer varje dag vilka böcker de vill har i sin affär precis som alla handlare gör. Den lilla bokhandeln i Uppsala har dessutom blivit kallad "fascistisk" av Katerina Janouch, som gör allt för att få strålkastarljuset på sig. 

Och nu ska PEN-klubben och Författarförbundet gripa in för Katerina Janouch är förföljd. Smålandsposten skriver i en ledare att dessa båda organisationer ska agera för Katerina Janouch eftersom åtminstone ett av dem är ett fackförbund. Spelar ingen roll om hon är medlem eller inte. Allt är enligt Smålandsposten DN:s fel som uppmärksammade det som hände genom skriva en bannbulla angående Janouch och dessutom ge sig på hennes förlag för att få ett avståndstagande därifrån. Vilken röra i ett mjölkglas! Så kan man tycka om denna icke-historia. Men det är bara för Katerina Janouch att kamma hem poängen nu när hon har berättat i tjeckisk TV hur illa det står till i Sverige.

DN trampade i fel potta uppenbarligen för det är helt i rätt ordning att ge sig på hur det ser ut i Sverige och det borde inte ha tagits upp, men DN:s kultur lever kvar i det som alltid har suttit i väggarna på redaktionen, vem som än har varit chefredaktör: vänstervridningen. Jag vet eftersom jag har tillbringat något decennium där. Dock har världen gått igenom en del sedan jag befann mig där på 90-talet, men det som sitter i väggarna är ståndaktigt och kan indoktrinera vem som helst. Det Janouch uttryckte liknade det sverigedemokraterna framför och så får man inte uttrycka sig om man ska befinna sig på parnassen. Björn Wiman blev tvungen att till slut skriva en söndagskrönika om samma elände som tidigare passerat kultursidan. 

Det har aldrig funnits någon yttrandefrihet i landet och medierna har aldrig publicerat allt. Det har alltid varit grindvakter och andra som har hållit emot. Det finns alltid gränser för allt. Men nu i snabbhetens decennium så går det fort och Katerina Janouch kan få så stor uppmärksamhet att hon nu vill bli president, fast vi inte har den posten i landet. Åtminstone uttrycker hon sig på den nivån. Dumt nog gick Löfven också i samma fälla och uttalade sig om saken. Som att skjuta mygg med bazooka säger Paul Ronge, som alltid hoppar fram för att ge råd.

Ja och vad har Janouch då sagt i tjeckisk TV? Att vi har "en migrationskris" enligt henne själv. Det är väl inget att diskutera. Det är klart att vi har. Att "svenskar lär sig skjuta" och att "landet är utsatt för terror från invandrare". Att det "finns no go zoner" och att "pensionärerna inte får ordentlig mat" och att "människor dör i sjukhusens cancerköer". Jovisst kan man hårddra det så. 

Men hon borde absolut inte ha fått den uppmärksamhet hon har fått. Det hela beror av att landet är så splittrat och uppdelat att det liknar ett krig åtminstone på mediesidorna. Och att också politikerna är totalt skräckslagna inför nästa år då det är val och siffrorna för sverigedemokraterna aldrig sjunker till det som etablissemanget tycker: rimliga fyra procent. Allt är ordnat av politikerna under de senaste åren och särskilt då av Reinfeldt som inte ens nu kan erkänna att det var fel att gå ut och säga att "öppna hjärtan" var vad som behövdes. Verkligheten slog dock till i slutet av år 2015 och sedan dess lever vi med gränsbevakning. Men fortfarande kostar de som redan finns här miljarder. Klart att det är bekymmersamt och det blir våra barn och barnbarn, som kommer att få leva med efterverkningarna av dessa senaste årens misstag. Helt klart!

Flyktingarna kom i hundratusental, fler än någonsin i landets historia till Sverige.
Nu byggs nödbostäder i baracker till dem.