Att förneka vad som sker är en välkänd försvarsmekanism. Ju närmare katastrofen kommer desto mer kan en del människor blunda för den. När det händer kan man vara säker på att katastrofen är nära. Jag har sett det här i min närhet på Värmdö där facebook-grupperna nu ska vara stängda för något annat än det trevliga och hoppfulla för en motmänniska vill ju ingen vara, som en grupp säger. Jag gick ur den gruppen efter att ha blivit mobbad av administratören. Det gick inte att skriva något alls som inte var positivt.
Det här sättet att förhålla sig påminner mig starkt om "det glada 20-talet" när alla skulle vara glada och dansa charleston. Berlin var en av de städer som var värst. Ytligheten som livsstil och förnekande av allt annat. Vi vet vad som följde efter detta årtionde. År 1929 kraschade ekonomin och sedan följde svält och utarmning i Tyskland, vilket gjorde att folket följde en ledare som blev diktator och skyllde allt på judarna.
En klarsynt man är Johan Westerholm, medlem i socialdemokraterna sedan 2006, och han skriver om situationen i Stockholm specifikt, där det behövs en jätteanläggning enligt honom för mellan 5 000 - 10 000 människor. För så många kommer att stå och knacka på kommunens dörr och vilja ha bostad i Stockholm. Många är mycket trångbodda och boten för detta skulle vara att hyresbolagen får sätta en gräns för antalet boende i en bostad. Det sker redan till exempel i Norrköping införs nu regler för hur många som får bo i en lägenhet. I hela landet är trångboddheten stor numera, vilket Dagens Samhälle undersökte förra året.
Receptet mot detta är enligt statsminister Löfven att satsa på miljonprogrammen som byggdes på 60-70-talen. Det framförde han i går. Enligt statsministern har socialdemokraterna gjort det förut och ska göra det igen. Skillnaden är bara att då fanns det en generation, min egen 40-talistgeneration, som var välutbildad och hade jobb. Nu ska det satsas 3,2 miljarder på de 23 utanförskapsområden som finns, där kriminaliteten är hög och arbetslösheten likaså, vilket har medfört ohälsa och missbruk.
Naturligtvis kan statsministern desperat drömma stort för att få de nya invånarna att rösta på hans parti. Det är de låga opinionssiffrorna som är hans fasa och som han försöker bemöta. Förnekandet av verkligheten har pågått länge och det hjälper nog inte ens med miljarder för att ändra kursen. Inte nog med att ingen längre får säga något negativt om den nya befolkningen, utan det har blivit tabu att ens prata om tillståndet i landet och se verkligheten.
19.6.2018
Här är en artikel ur Newsvoice som beskriver verkligheten, som inte får omtalas. Det är en socialsekreterare från södra Sverige som berättar att migranterna har trott att Sverige var en utopi skapad för dem med bra boende i städer, välbetalda jobb, frihet från staten och samtidigt en välfärd som alltid kommer att ta hand om dem. Denna kvinna berättar att det är mest ekonomiska migranter och att bara en del har flytt från krig. I morse berättades på SVT i morgonprogrammet att de flesta av de 68,5 miljoner flyktingarna i världen flyr inom närområdet. Ja, för att de inte vill flytta längre än så. De vill känna igen sig. Även om det är fattigt. Men de som vill ha bättre liv ekonomiskt försöker ta sig längre bort. "De egentliga sociala och finansiella kostnaderna kan man inte prata om utan att riskera bli stämplad som främlingsfientlig eller underbyggande av rasism. Etablissemanget har gjort ett så pass bra jobb med att förknippa rasism med problematisering av invandring, att folk blir förskräckta av att ens behöva konfronteras med frågorna.", menar socialsekreteraren.
 |
| Faksimil från Google. |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar