Vilken tur att det finns fotboll!

För annars skulle krigen vara betydligt vanligare. Nu får spelarna utlopp för sina egna trauman (om de har några) och länder sitter samman och stannar upp i gemenskap framför TV-skärmarna. I alla fall männen och en del kvinnor. Själv vågar jag aldrig titta. Jag har blivit så känslig på gamla dar. Lider så mycket utan anledning, kanske beroende av egna trauman. Jag tittar lite då och då på skärmen, där jag har stängt av ljudet för att se hur det går. Det räcker. 

I går drabbade dock andra gäng än fotbollslag samman på sjukhus i Uppsala, på Akademiska. En man blev knivskuren och det betecknas som mordförsök. Det var ett tiotal personer som slogs, några kända av polisen sedan tidigare, som det brukar heta om kriminella. En person greps. Men bara en kvinna i 60-årsåldern misstänks har mördats denna vecka. I Uppsala. Ännu får man säga. För det "normala" är tre mordfall i veckan i Sverige. Dock verkar kvoten bli uppfylld denna månad också. För det är tolv misstänkta mordfall som har inträffat. Och sammanlagt blir det åtminstone 90 misstänkta fall av dödligt våld i år. Fler än förra året.

Så där går det att se att landet är under attack från de nytillkomna. Eller de som kom hit som barn. Hur mycket man än använder statitiken för att berätta detta, så försöker politikerna säga att de fixar det här. Nästa år eller följande. De satsar miljarder mot segregation under nästa decennium. Med en budget på kring 40 miljarder, lika stor som försvaret, försöker Sida också rätta till världen. Men det är ett faktum att utifrån kommande är mer brottsliga än de som har bott här länge. Rätt så självklart egentligen. Så har det varit i mer än 40 år i Sverige. Det är krigen som åstadkommer detta. På 90-talet var det krig på Balkan och då kom brottslingarna därifrån. 

Inte bara människor slåss utan också djur om det blir för trångt, om det inte finns tillräckliga revir. Så de kan klara sig själva. Men människor kan tänka bättre än djur och behöver inte bara gå efter instinkt så därför borde mänskligheten som helhet utvecklas mot något bättre. Och inte enbart bli girigare. Men då gäller det att berätta och prata om de fakta som finns och inte tysta vad som upptäcks. Dit har vi inte kommit. Jag skrev min bok Ett sekel av tystnad för att upptäcka vad som hade gått fel i släkten och i samhället, även på regeringsnivå, år 2003-2005. Jag upptäckte att Thomas Eneroth (s) inte hade en susning. Sedan dess har det blivit värre. Uppföljaren lär heta: Ett sekel av tystnad 2.0.

Tänk om det här vore dörren mot framtiden.
Eller om klimatet mer liknade detta
hela året. Vilken lycka!
Foto Ann Helena Rudberg