Ett splittrat folk

Den senaste valbarometern uttrycker hur splittrat svenska folket är och det är naturligtvis politikerna som har åstadkommit detta genom att absolut inte hålla fast vid en egen linje utan följa efter Tyskland mest, vilket är ironiskt eftersom Sverige var så dominerat av Tyskland under andra världskriget. Före andra världskriget var det också så och det har fortsatt att vara så även senare. Tyskland har varit en viktig handelspartner i Europa och blir ännu viktigare nu när England tänker lämna EU. 

Min farfars svåger hette Wadstein och han hade en sentida släkting som hette Margareta Wadstein och blev DO och inte tyckte vi skulle ha adventsljusstakar och annat sådant som kunde störa. Skulle vi verkligen tvinga en muslim eller jude att se dem? Den gamle Wadstein var på sin tid politiskt korrekt och med i Riksföreningen Sverige-Tyskland. Där fanns också Sven Hedin, Verner von Heidenstam och Carl Milles som medlemmar. De beundrade Tyskland och dess dåtida ledare.

Socialdemokraternas Stefan Löfvens morfar var anställd på nazistiska tidningar fram till sin död på 50-talet. Men eftersom Stefan Löfven blev bortadopterad så träffade han inte sin mamma förrän i 20-årsåldern och hade därmed inte någon kontakt heller med sin morfar. Hans mamma var inte nazist. 

Min släkt var lika splittrad då som Stefan Löfvens. Min farfars syster var sjuksköterska och hjälpte människor så gott hon kunde. Prästdotter och trogen religionens bud. Hon godtog alla människor för hon såg vad som hände i hennes egen släkt. Min farmor lånade ut pengar hon hade ärvt till Wadsteinsdelen av släkten, omkring en miljon i dagens penningvärde. Sedan försvann allt i 30-talets kris och när hon ville ha tillbaka sina pengar sade hans fru: Men ska du försätta honom i konkurs? Det ville inte min farmor så hon levde fattigt resten av livet och hennes båda söner fick ta hand om henne på gamla dar.

Sådana där historier finns i alla släkter. Och min mamma var en fattig torparflicka, som växte upp som yngsta barn i en familj på nio syskon. Personligen har jag genom utbildning och arbete lyckats få tillbaka det som släkten (inklusive min farfar) slarvade bort. Så jag kommer att klara mig om inte politikerna totalt förstör landet i närmaste framtiden. Det kan hända förstås. Vem vet. Folket är lika splittrat nu som för hundra år sedan, uppdelat i olika ekonomiska grupper. Det har politikerna åstadkommit. De vill ha lite valboskap att fösa framför sig. Men det som är värre är att vi nu har tagit hit andra kulturer än den västerländska och gett dem medborgarskap utan krav. 

Politikerna härmar överklassen från förr i tiden, för då skulle de hjälpa folket och gå med korgar med mat till dem och ta hand om underklassen som om de vore barn. Och de senaste åren har politikerna i landet importerat en underklass som de ånyo kan få makt över. Folket ska inte klara sig själva. De ska vara beroende av makthavare i regering och statliga verk. De ska in i våra försäkringssystem för varför har vi annars skapat dem? Och alla som kommer nya ska ha lika stora ersättningar som vi andra. Jag tänker på historien om den unge mannen som skickades från Iran som "ankarbarn" och fick stanna. Han fick ta hit sin mor också, men systern fick inte uppehållstillstånd för hon var vuxen. Han tjänar lika mycket på fabriksjobb i Norrtälje i månaden, som hon skulle tjäna på ett år i Iran om hon jobbade heltid.

Så kan människor ute i världen hoppa över hundra år av utveckling genom att få uppehållstillstånd och medborgarskap i Sverige. Men de system min och den förra generationen har skapat var inte tänkta att spridas ut över världen och göra oss gamlingar fattiga. Politikerna har skapat ett splittrat folk nu igen. Fast värre än i början av 1900-talet. Och risken är stor att allt rasar under nästa valperiod. Vem som än sitter vid grytorna i regeringskansliet. 

Faksimil från Novus och SVT.