Sprängningar, bilbränder, självmord och den stora undergången

Jag har inte reagerat särskilt på nyheten att en ung man sprängde sig i går i Vårberg, att det var en explosion i Landskrona och att bilar brann i Gävle i natt. Det är vardag. Dock får man väl säga att det är trist att självmordsförsöken stiger, att kring 30 000 berättar att de ska ta livet av sig och belastar räddningstjänsten. Det är främst yngre män i 20-årsåldern och äldre män över 60 år. Självmordsförsöken har ökat med 30 procent på fem år. Detta säger att fler larmar om sitt illamående och att självmorden därmed hålls på en liknande nivå. De fullbordade självmorden är ungefär lika många kring 1 200 per år. 

Det skulle behövas att det blev ett slut på alla undergångsfantasier som levereras av politiker och vetenskapsmän. Vi kommer att få en syndaflod eller brinna upp allihop. Varför är det då meningen att leva? Varje dag i stort sett kommer det nya varningar att vi människor förstör vår värld. Det finns inte längre något att tro på, har aldrig funnits egentligen om man ska tro sådana pessimister som Alex Schulman som utbrister att vi redan lever i undergången. Vi har bara inte förstått det. Han fyller strax 43 år och ser döden i vitögat för mänskligheten.

Jag blir så trött på sådana dönickar, för han har varit sådan hela livet i stort sett. Och det blir förstås värre med åren. Jag läste Martinsons Aniara, som Alex Schulman skriver om, i skolan för den kom då på 50-talet och vi tvingades ta in den i svenskan på högstadiet. Jag tyckte redan då att den var för dyster, särskilt för en tonåring. Men i Sverige finns de där undergångsvisionerna särskilt starkt. Gud ska väl straffa oss alla kan tänka. Det ingår i skuldkulturen. Samtidigt med att vi måste ta hand om hela världens fattiga och arma. Bibeln det också. 

Men ju äldre man blir desto bättre blir det. Så mycket som har klarats av då. Och vi lever faktiskt i den bästa av världar. Det var mycket värre på 50-talet då det fanns sjukdomar även för barn som vi nu har kunnat bota. Barnförlamning var en eller polio. En flicka i min klass kunde inte vara med på gymnastiken för hon hade svagt hjärta. Gick inte att göra något åt. Något så enkelt som diabetes gick inte att behandla under lång tid utan barn som hade det dog av det. Nu ser vi fram emot botemedlet.

Våra liv innehåller både det ljusa och mörka. Så ska livet vara. Av någon anledning har vi alla kommit hit och personligen tackar jag för varje dag jag kan vara kvar här på denna planet. De tre män jag har levt tillsammans med i långa förhållanden är alla döda nu. De dog av sjukdom. Men jag har fortfarande tre barn och fyra barnbarn och är kvar här på denna jord. Som 70plussare ser jag rätt klart på världen för ingenting är egentligen nytt. Människor är sig lika hur mycket ny teknik vi än får. Våra grundläggande drag förändras inte. Vi väljer hur vi vill vara efter vår förmåga till klarsyn. 

Världen brinner och vi med den? Eller hur var det nu?
Bilden från bilbranden i Gävle i natt.
Faksimil från SVT.