Berättelsen om världen

Vi har inte längre någon stor gemensam berättelse om världen. Samhällena faller sönder och det hänger på var och en av oss att ta oss igenom detta och skapa den värld vi själva vill ha. Ett program på Discovery Channel, som jag såg i går, berättade om psykisk sjukdom. Människor som står utanför en grupp blir lättare psykiskt sjuka. Minoriteter drabbas hårdare. Förutom en genetisk faktor så är städer en orsak. Migranter drabbas oftare. Det är skadligt att byta miljö för ofta. Hjärnan omvandlas av upplevelser och till sist skapar den en egen verklighet för att fly den verkliga. Övergrepp i barndomen är en stor orsak. 

Schizofrena fick hjälp i programmet att prata med sina röster i huvudet genom att en vetenskapsman skapade en elektronisk bild av rösten och lät den prata med den slags röst som den sjuke upplevde att den hade. Sedan satte sig vetenskapsmannen och pratade med den sjuke genom denna elektronik. Till sist förstod den sjuke att den skrämmande rösten, som hotade och nedvärderade den sjuke, helt enkelt försökte varna människan för den farliga världen. Rösten i huvudet plågade inte individen för sin egen skull utan det var ett desperat sätt att skydda den sjuke.

De mest sårbara och utsatta människorna blir psykiskt sjuka, men vårt samhälle kan lära sig något av dem. Var går gränserna för oss biologiska varelser? Den stora berättelsen om världen åtminstone i Västvärlden och Europa är just nu att alla måste få vara med. Det är motsatsen till vad som pågår i Nordkorea eller har förekommit i alla diktaturer i världens historia. Där människorna inte får frihet. De ingår i en gemenskap som bestäms av den minsta gemensamma nämnare som en diktator väljer. Av rädsla för friheten. Men total frihet skapar också sjukdom. Det blir anarkistiskt kaos. Alla behöver höra till. Barn behöver rutiner. Vuxna människor skapar själva sina rutiner om de är friska, men har utrymme för frihet inom sina skapade gränser. 

Det är så lätt att se det här i det tyska riket under nazismen där en konstutställning med degenererad konst ställdes ut i München i juni 1937. Där skulle människor förfasa sig över vad urspårade människor hade framställt som konst. Konsten som var godkänd visades på en annan utställning. Det var motiv från klassisk antik och 1800-talets salongs- och historiemåleri. Det skulle var enkelt och igenkännbart och temat skulle vara utan problem. Konsten skulle vara politiskt och ideologiskt uppbyggande, optimistisk, trösterik och beskriva en samhällelig utopi. Exakt så ser det ut i alla diktaturer. Också kommunistiska.

Det var ett sätt att behålla kontrollen över människorna och inte släppa loss den stora "slamfloden" som Freud beskrev det undermedvetna. C G Jung konstaterade dock att hans förebild Freud själv hade en sexualneuros. Jung gick vidare och ville förena själ och kropp. Inte bara ta hänsyn till det fysiska utan också ta in det andliga. Där står vi fortfarande och stampar mellan logik och vetenskap som tar hänsyn till det fysiska och materiella. Det som går att ta på och det som människor också består av själen, det andliga. Som vill leva med. Men är mer ogripbart. Kampen för att få balans mellan dessa delar i människan utspelar sig ständigt i människans historia.  

Just nu håller vi på att ersätta religion med något annat. Religion är skapad av män för män i vår värld. För att hålla andra människor på plats. Religion är ett sätt att hålla människor kvar i en grupp och ge dem propaganda för att kontrollera människor. Det är själens diktatur. En fri människa kan själv bestämma vad hon vill tro, om hon vill tro på något, och hur hon vill gå vidare och skapa balans mellan kropp och själ. Vad som helst duger för en tro. Och även vetenskapliga dogmer kan bli föremål för tro. Just nu tror vi på att världen förändras negativt klimatmässigt och att det är vårt fel.

Eliten i ett land upprätthåller tron på olika saker. Det gäller att ha en övertygad skara av ett visst antal människor, som har utbildning och en ställning i samhället. Att tron kanske inte är sann upptäcks inte förrän senare. Och då har redan den elit det gällde gjort karriär på detta, blivit berömd och samlat på sig materiell rikedom. Just nu regnar det utanför fönstret. En välsignelse för det är så torrt. Allt väder skylls numera på klimatförändringar. Torka, översvämningar, kalla vintrar och varma. Allt är vårt eget fel. Det är en hybris för mänskligheten har makten över denna planet. Tror vi. 

I TV4 sitter just nu Johan Gustafsson och berättar ännu en gång hur det var i nästan sexåriga fångenskapen med Al Qaida. Han beskriver att i början när han trodde att han skulle bli avrättad ville han inte längre se på omvärlden. Han slöt sig inom sig själv och tänkte på det viktigaste i sitt liv: familjen. Han var med sin familj inombords när han trodde att de skulle skjuta honom iklädd orange dräkt. Sedan när han hade nått detta nolläge kunde han börja planera framåt, hur han skulle bli fri.

Johan Gustafsson berättar ännu en gång om hur det var att
vara fången i en sekt.
Ungdomar från öknen enspårigt inlärda i extrem propaganda.
Hans syster Victoria berättade också.