Från Norge har ungefär 90 IS-anhängare rest sedan 2012 jämfört med cirka 300 från Sverige. Men Norge ligger långt framme jämfört med Sverige vad gäller domar mot IS-anhängare. Det kan bero på att Norge har en annan regering än Sverige, där den har gjort det olagligt sedan 2013 att tillhöra en terrorstämplad organisation. Man behöver således inte som i Sverige ha utfört något terrordåd. Och detta behöver inte bevisas. Åtta män har dömts i Norge medan i Sverige enbart två män har funnits skyldiga att vara IS-män. Svenska Säpo har fler anställda och större budget än den norska motsvarigheten PST.
Men här har vi varit mycket släpphänta mot IS-krigare. De har kunnat komma hem och få sina skador omsedda och sedan åka ned igen för att slåss för IS i Irak och Syrien. I Sverige finns till exempel i Vivalla i Örebro många som har sett detta som deras liv att bli IS-krigare och få komma till paradiset. Sverige fostrar helt enkelt terrorister, vilket jag skrev om här förra året.
I Sverige anser Säpo att det är viktigt att det inte sker några terrordåd i Sverige, men det är inte olagligt att vara medlem i en terrororganisation. Det är den svenska föreningsfriheten som står i vägen för att förbjuda detta. Därmed får IS i Sverige ganska lätt att rekrytera nya medlemmar och EU vill också att Sverige ska göra det svårare för IS att göra detta. I Sverige måste alla terrorhandlingar bevisas. Allt annat strider mot den svenska grundlagen. Det finns dock ett undantag för militära organisationer som borde kunnat tillämpas, men det är ändå inte aktuellt. Hösten 2015 skulle terrorresor bli brottsliga, men ändå har ingenting mer hänt sedan dess. Säpo klarar inte jobbet. Bevisningen är för svår.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar