Vad är vår uppgift i livet?

Den stora frågan för alla, som är så svår att besvara, är den om meningen med livet. Att det är svårt att säga vad den är beror av att det finns så många meningar. Allt handlar om vilken nivå man betraktar. Nu i juletid kan det vara något så enkelt som att tända ett ljus och stilla se på det. Den handlingen gör att vi kan se oss själva lite bättre. Det finns alltid negativa och positiva sidor i allt. Vi mår bättre av det positiva. Så enkelt. Den stora meningen med livet och även livet efter detta har bland andra Robert A Monroe skrivit om i flera böcker. Han menade att det handlar om att även när vi är levande gå över till andra sidan och rädda oss själva och andra. 

Själv tycker jag att hans sätt att lämna kroppen för att gå in i de olika skikten han hittade på andra sidan känns obekvämt. Inte mitt sätt att leva om man säger så. Men hans Robert Monroe institut finns kvar och de upptäckte att olika ljud kan få människor att lämna sina kroppar, att frigöra sig från det fysiska utan att dö. Jag läste åter igen Yttersta resan, som han skrev åren innan han verkligen för alltid lämnade sin kropp 1995. Men hans institut arbetar vidare. För mig är det inte så intressant att höra om allt vad han är med om, men det var ett pionjärarbete han genomförde. Ett sätt för människor att ta del av något annat än detta liv också som levande och kunna komma tillbaka till sin kropp på ett enkelt sätt.

För Robert A Monroe blev det här känt för honom: det grundläggande i livet handlade om att samla ihop det han var och hade varit, de saknade delarna i hans eget Jag-Där (det jag som fanns på andra sidan) och också i gruppen han tillhörde på andra sidan. Det var ett behov av förening för att till slut skulle alla bli Ett (komplett och med en mängd upplevelser som gåvor och av kärlek). Sedan skulle alla själar tillsammans kunna passera genom Öppningen. Det beskrev han som en avfärd från jorden på 3 400-talet. Arbetet handlade om att ta hand om vilsekomna döda när det behövdes, rädda dem från trossystem där de var fångna. Trossystemen handlade inte om kunnande utan allt kunnandet och det vetenskapliga intresset hos mänskligheten koncentrerades på den fysiska materien och rum-tiden. 

Det Robert A Monroe gjorde var att skapa ett vetenskapligt sätt att ta sig an detta med hur världen är sammansatt bortom vår fysiska kropp. För vetenskapen innebär döden ingenting för vetenskapen undersöker någonting. Det mänskliga sinnet försvann helt enkelt när kroppen dog. Människor kunde leva kvar i sina anhöriga som minnen eller i vad de fysiskt sett hade gjort på jorden: saker, böcker och hus men vi är inte mer än det som produceras av hjärnan. Så ser vetenskapen på detta. Det Robert A Monroe kom fram till var att vara tvärsäker på att finna sin fru åter igen som hade dött i cancer några år före honom. Det gav honom frihet att leva fullt ut.