Västvärldens undergång

Dystra profetior har uppkommit nu efter att engelsmännen inte längre vill vara med i EU och Donald Duck, ursäkta Trump, har blivit president i USA. Nästa år är det val i Frankrike och de dystraste tror att Marine Le Pen kommer att bli president där. Så är dystopin nästan ett faktum. Det är slut på den utveckling som Västvärlden har stått för sedan 1789 då Frankrike revolterade mot det gamla systemet med enväldiga kungar. De senaste 50 åren har stabiliteten hetat samarbete över kontinenterna genom handel och överenskommelser om att inte bomba varandra bort till stenåldern.

Men den eran går nu mot sitt slut. Folken litar inte längre på institutionerna, som byggdes efter andra världskriget. Och om igen tror människor på en utopi som i mångt och mycket liknar kommunismen eller andra världsfrånvända sagor om hur framtiden ser ut. Särskilt i USA. Valet i USA var för den vite mannen och för att det gamla skulle bestå. Att inte andra hudfärger eller kvinnor skulle sätta agendan. Och Nato kan vara slut i och med att Trump föraktar hur Europa uppför sig och tycker om Putin. Själva väggarna i det samarbete USA och Europa har haft kan raseras.

Världen står på huvudet med jämna mellanrum. När jag var ung trodde många att det tredje världskriget var nära. Det gick ju inte mer än drygt två decennier mellan de båda första stora krigen som slukade Europa och världen. Rimligt sett borde det ha kommit ett till då på 60-talet, men vi 40-talister förhindrade detta. Världen gick inte under då. Men risken är stor att den gör så nu. Den värld vi känner med välfärd och stadiga sociala institutioner i olika länder. I framtiden kan det mycket väl bli rädde sig den som kan. Var och en för sig själv. Och vår regering ser inte vad som sker. Alla skyltar som varnade för byggtrafik var sönderslagna på morgonen utanför det senaste bygget, där de nya invånarna i Sverige ska bo. De som placeras ut av politiker, som har tappat kontakten med verkligheten. 

Vem hade kommit på tanken att placera nya invånare i små baracker och modulhus samt förstöra naturen för några år sedan? Invånare som vet att de inte får bo där två år senare. Som aldrig kan rota sig. Som måste flytta. Och som är totalt beroende av dessa institutioner, som nu riskerar att falla isär. Medan de som bor bredvid dem har valt lugn och ro på landet. Och har offrat alla sina besparingar för att bygga egna hus. Som har lagt generationers arbete i att få ordentliga hem i en lugn och trygg miljö. Motsättningarna byggs in av politiker som inte bor där. De vill inte ha de nya invånarna på sin egen gata.

Redan förra året konstaterades att dessa undermåliga modulhus skulle kosta mer än något annat byggande i Sverige någonsin. Byggena kostade då kring 3 400 kronor per kvadratmeter. Detta var före den stora strömmen av flyktingar. Den kom under förra hösten. De blev fler än Sverige hade behövt ta emot någonsin och regeringen tvingades att stoppa flodvågen annars hade landet kapsejsat. Dessa små modulhus som nu byggs i närheten lär kosta kring 10 000 i hyra per månad för ett hus, vilket ska betalas av oss andra. Förre bostadsministern Mehmet Kaplan (mp) lade grunden för tillfälliga hus. Och sedan ska det byggas permanenta bostäder och gräddfiler skapas för de nya. Motsättningarna blir legio under lång tid. 

Här skrev jag tidigare om Mehmet Kaplan. Och här om hans avgång några dagar senare. 

Här står tidigare bostadsminister Mehmet Kaplan, som inte trodde på
beräkningarna om hur dyra modulhus skulle bli.
Han fick gå i våras eftersom han var för
nära knuten till turkiska extremister.