Det är bra att inte fylla öronen med de senaste gräsligheterna ute i världen. Så det har jag slutat att göra nu när det går mot jul. Det finns minst lika mycket bra att glädja sig åt eftersom vi är otaliga numera på denna planet. Mänskligheten är inte krigisk utan lika mycket eller mer fredlig. Det som utmärker människor är inte att de slåss utan att de tar hand om varandra.
Ett av mina barnbarn fyller 25 år i dag. Inte skulle han har kunnat växa upp och bli den han är i dag utan stöd från sin familj och släkt. Ingen av oss skulle ha kunnat bli vuxna utan stöd och hjälp från våra anhöriga eller från ett samhälle, som inte tog ifrån oss allt vi behövde. Så kloka är människor i allmänhet att de ordnar det så gott det går. Och så kommer också framtiden att se ut.
Vi lever inte i en klimatkatastrof eller i ett omöjligt brottsligt samhälle. Det är det viktiga som räknas och det julkort jag visar er nedan är gjort av Jenny Lind år 1939. Det år som var det värsta i förra århundradet, för då startade en galen diktator ett krig, där det gällde att utrota en särskild sorts människor. Den sort som alltid hade beskyllts genom århundradena för att vara giriga och vara ett hot mot den enhetliga nationen och de andra som bebodde ett land. Detta krig som medförde otaliga döda. Fortfarande finns dessa hatiska känslor inom en del människor.
Nu i våra dagar kan de som anklagas för att inte följa en statlig värdegrund bli anklagade för att vara en sämre sorts människor. Rent av brottsliga. Men den människosort, som alltid har stått bredvid och med stora ögon följt samtiden, skakar på sina huvuden. De följer inte med strömmen, utan bildar sig en egen uppfattning.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar