Sverige ett unikum

Vi har en lika hög arbetslöshet som Rumänien beroende av att vi tar emot så många flyktingar och andra invandrare. Men vi har ett välfärdssystem, som ligger skyhögt över det som finns i Rumänien, precis som våra löner, som är tre eller fyra gånger högre i jämförelse. Våra hus är värda mycket mer också för vi tycker vi tillhör världens rikaste länder. Och det gör vi än så länge. 

Länge har andra länder sett lite avundsjukt på Sverige, som var modellen för hur det kunde vara i ett homogent land, där de flesta tyckte som regeringen, men numera är splittringen helt uppenbar. Dock har inte värderingarna ändrats, inte på DN, och inte heller hos folket. Vi är för att ta hand om andra fattiga människor, men den skala det har i vårt land är naturligtvis förödande i längden. Den muslimska världen brakar samman i ett sista (hoppas vi) utbrott av religionskrig innan mänskligheten inser att det är inte Gud eller Allah som styr utan vi människor här på jorden.

Vi har den fria viljan att ordna våra liv som vi vill. Det går inte att huka i rädsla bakom dogmer eller floskler, eller välvilliga kristna eller politiska budskap om att vi ska sälja alla våra ägodelar eller ge bort dem och istället följa budskapet från någon gammaltestamentlig profet. Eller kanske från Jesus själv. Hur ska det gå med vår egen välfärd om vi inte längre kan ta hand om oss själva? Grunden för våra liv är att vi kan arbeta och vet hur vi ska överleva på egen hand. 

Den generation jag tillhör har under årtionden byggt upp landet, precis som våra föräldrar och morföräldrar plus farföräldrar gjorde. De levde för hundra år sedan. Detta sekellånga uppbyggnadsarbete ska nu ges bort under de kommande åren till hundratusentals nya invandrare utan motkrav. För de är offer och det är synd om dem. Sverige är unikt med sin invandringspolitik, där varje ny medborgare ses som en större tillgång, än de som har bott och arbetat hela sitt liv inom det geografiska område som kallas Sverige. Därför ska vi ge belöningar till de som lyckas ta sig hit.

Det är en synd- och skuldpolitik som är obegriplig. Vi svenskar som alltid har uppfört oss så ordentligt att amerikanarna - i det nyss avslutade TV-programmet Allt för Sverige - varje vecka grät över sina stackars förfäder, som blev kvar i det fattiga Sverige. Medan de själva fick det bättre i USA. Deras efterlämnade fattiga släktingar kämpade på så det fanns ättlingar här till den amerikan, som till sist vann hela programserien och fick träffa dem. Han blev helt överväldigad. John Olson fick träffa etthundratjugo släktingar. 

I framtiden kommer vi kanske se en programserie från Iran eller Irak, där svenskar gråter över sina förlorade rötter i dessa länder. Frågan är då om det kommer att finnas några ättlingar till dem där eller om de har utrotat sina civilisationer. Så instabilt är läget att religionskrig kan fördriva befolkningen. Eller helt enkelt utrota den religiösa delen av mänskligheten. Men visst vore det bättre om människor insåg att vi bestämmer själva med förnuft och logik.

Vi har heller inte något osynligt skuldkonto till hela världen. Att svensk politik tycks utgå från detta är inte sunt. Det är att vila någonstans i forntiden, då en del av befolkningen i Danmark, Sverige och Norge var vikingar och härjade i länderna västerut. Eller ska vi som folk betala nu för att Sverige hade kolonier någonstans i Amerika eller Västindien. Hur länge tynger oss skuldkontot? När blir vi som lever i dag fria från det?