Kris i journalistiken

UPPDATERAT
Precis som medieprofessor Mats Ekström skriver i ett debattinlägg i Svenska Dagbladet så borde journalisterna bidra till en större granskning av vad invandring egentligen handlar om i Sverige. Men det är tabubelagt sedan länge. Journalisterna är precis som sju partier emot sverigedemokraterna, som förespråkar en minskning. Allt annat än fri invandring är garanterat rasism och icke tillåtet. 

Valet står mellan invandring eller icke invandring och något annat finns inte. Det är ett märkligt ställningstagande från en fri press och blir mer och mer obegripligt. Sverigedemokraternas alternativ har inga nyanser i mediernas bevakning av frågan. Det går inte att diskutera detta i Sverige som görs i andra länder. Och vi får inte veta till exempel att Danmark sedan länge är nationalistiskt utan att skämmas för det och har gjort det svårare för invandrare att bli danska medborgare. Om detta beskrivs i Sverige är det enbart för att hålla fram hur illa det kan gå.

Tonläget i debatten har blivit hårt också för att journalistiken inte längre är som den var förut. Journalister är visserligen fortfarande en uppburen grupp människor i samhället, vilket sannerligen inte var fallet förr i tiden, då de ofta sågs som murvlar och kufar. Men deras position är mer osäker än förut för medierna är hårt ansatta av ekonomiska krav och det gäller att få fram hårdvinklade artiklar för att fånga läsare. Intresset från läsarna anses bygga på enkla konflikter. 

Själv har jag ingen morgontidning i pappersformat och läser rätt sällan även andra tidningar i denna  icke särskilt miljövänliga framställning. Dyrt blir det också. Nyheterna kan man fortfarande få ta del av på nätet och ett visst antal artiklar brukar man kunna läsa per månad om inte annat. Följden har blivit att jag och andra inskränkt läsandet av tidningar, som inte är öppna för att man läser deras artiklar. Tidningarna som gör så skapar själva ett mindre behov av produkten. Människor vänjs av med att läsa överhuvudtaget.

Bilden av murveln är fortfarande
den gängse. Den ensamme hjälten som jagar
nyheter med penna och papper iklädd 40-talskläder.
Dags att omvärdera och förnya journalistrollen.

Medierna behöver inte ständigt bevisa att de inte är rasister eller främlingsfientliga. Det går att diskutera annat än ja eller nej till invandring. Det är inte medias uppgift att kalla svenska folket rasister eller nyfascister för att de tänker själva, eller journalisternas jobb att gå ärenden åt olika grupper. Som oberoende journalister med försök att göra något objektivt kan medierna grunna på vad en nation som Sverige egentligen är. Och vart vi är på väg. Det är något att diskutera mer på djupet.

Det går att ta fram massor av fakta i opinionsundersökningar och låta forskare också göra detta. Det gäller enbart att ställa frågorna på ett nytt sätt. Inte ständigt föra fram samma svart-vita resonemang om att vi minsann är bäst i världen på att ta hand om människor, som kommer hit. Är vi det? Varför har det varit två bombdåd två nätter i rad i samma fastighet i Rosengård i Malmö? Blir det ett nytt i natt?

Richard Swartz skrev en ledare i DN i fredags om att Sverige tar emot fler syriska flyktingar än något annat europeiskt land, att Sverige tar emot fler flyktingar per capita (person) än något annat OECD-land och att de utrikes födda står för mer än 40 procent av den långvariga svenska arbetslösheten. Detta är allvarligt, men är tabu att diskutera. Hans artikel var undantaget som bekräftade regeln och fortfarande tjafsas det om huruvida statistiken verkligen är sann. Inte kan det vara så illa? Nej statistiken ljuger säkert. Ta reda på fakta ni anställda journalister. Och presentera dem i artiklar. Ingå inte i det gamla skrået, som har funnits sedan Gutenbergs tid, där det största motståndet mot nya artikelidéer alltid har funnits hos kompisarna och cheferna på redaktionen. Tänk om! Ni har julen på er. Sedan är det strax val igen. 
22.12.2014
Nej det blev inte ett nytt bombdåd i Malmö, men den tredje kolonistugan brann ned och andra är vandaliserade i Johanneslust i Östra Sommarstaden. Typiskt att dessa små stugor, som var de fattigas sommarhus förr i tiden, nu ska brännas ned av människor, som inte har någon känsla för de värden de står för. Föreningen bildades 1921 och är en av Malmös äldsta.

23.12.2014
Här bekymrar sig DN:s ledarsida över att det fria ordet är hotat. Nej, det är det inte, men privilegiet att ett skrå har patent på att föra ut sina ord över världen är det. Och det är bara bra. Yttrandefriheten har alltid varit villkorlig, som jag skrev häromdagen till DN:s kultursida och Björn Wiman. Jo så är det. Och orden har alltid behövt godkännas av två eller tre innan de gick i tryck. Ett slags kollektivt skrivande med gatekeepers, så inte något verkligt störande kunde komma ut till allmänheten. Så har det fria ordet alltid sett ut.