Är vi på randen till världskrig nummer tre?

 Inte för att jag kan se in i framtiden, men det här som utspelar sig nu i världen är nödvändigt om vi någonsin ska kunna gå vidare och bli något annat än det vi som mänsklighet är nu. Vi kan inte ha stannat på 600-talet som Iran har gjort i sin längtan efter det forna Persien. Frågan är hur detta nu ska lösas?

Visst behöver det bli lite mer våld i den här regionen, för att något annat ska kunna bli till och låta Iran gå in i samma tid där vi befinner oss. Ibland undrar jag om det inte är som i serien Quantum Leap, att vi har gjort det här förut många gånger som mänsklighet. Och det har vi ju. Vi har slagits otaliga gånger för att äntligen få leva i fred. 

Det som behöver göras är att var och en av oss inser att vi är andliga varelser och de gudar vi kan dyrka är delar av oss själva. Vi behöver enbart inse detta och inte heller ha så många idoler bland oss människor, som också dyrkas. Vi är verkligen alla lika mycket värda. Denna floskel som knappast någon inser är sann. Och då inte i pengar utan i mänskliga värden. 

Själv har jag insett detta sedan jag hoppade av karusellen runt pengar och berömdhet samt kändisskap år 1992, slutade som journalist på DN, och istället gick min egen väg. Den som fanns som en alternativ väg för mig, men som enbart kunde väljas av mig. Jag kunde ju ha stannat på DN. Men detta har fört mig till mitt lilla hus där jag bor nu och gett mina barn och barnbarn en annan framtid. Jag gav bort all fast egendom till dem. Det är verkligen inte meningen att en del av oss ska vara miljardärer och andra inte ha någonting. 

Kommer vi som mänsklighet att kunna lösa detta? Jo visst gör vi det. Frågan är enbart hur många gånger vi ska försöka. Just nu är en del människor långt fram i tiden medan andra står kvar på 600-talet eller ännu längre bak, som de som nu kommer att få en egen begravningsplats. De som ser sig som asatroende. 

Så länge mänskligheten befinner sig i olika århundraden kan inte jorden bli en fredlig plats. Hur vi löser detta får vi uppleva. Eller inte. Själv är jag rätt trött på all ofred. Jag bor i Torsby och här finns ekar, Tors träd och mitt yngsta barnbarn heter Thor. Men det är enbart yta och genomsyrar inte mig eller mina nära och kära. Vi är fria. 

Tor var särskilt böndernas gud för att ge dem rika skördar. De blotade till Tor, offrade djur till honom. Ett stadium som alla människor har gått igenom, att tro att det behövs blod för att gudarna skulle bli vänligt stämda. Men vi har gått förbi detta stadium och kan gå förbi också alla andra religioner, där vi känner oss tvungna att dyrka gudar. Vi är själva del av detta andliga och är andliga varelser, för energi kan inte förstöras i detta universum.