Så frågade jag som liten när det visades någon journalfilm på TV på 50-talet. Och min mamma sade: De är väl kära i honom, och då sade hon det med ett litet föraktfullt tonläge. De var ju så dumma som trodde något om den här Hitler, som bara åstadkom elände i förlängningen. Egentligen ville väl Hitler ta fram något nytt som handlade om en ren och ny människa. Han var ett slags romantiker i stil med diktaren Stagnelius, men inte så världsfrånvänd att han dog när han var 29 av missbruk. Nej Hitler var mer materialist och tänkte sig att utrota ett folkslag judarna för att få ordning på världen.
Alltid genom historien har människor trott sig se en frälsare när någon har tagit till stora ord. Men diktaren Stagnelius levde i en mörk värld fast hans far var biskop i Kalmar stift eller kanske på grund av detta. I denna mörka värld levde också Hitler fast han inte begrep det, utan skyllde allt på andra människor. Till slut var det tyskarnas eget fel att de inte vann kriget. Och Hitler var rasande på sina egna militärer som inte lydde order så sent som i april 1945.
Diktaren Stagnelius försökte att utforska sig själv istället för att vända sig mot omvärlden och diktera för den vad den skulle göra. Men han kom inte så långt bara till Anima, som också psykiatern C G Jung har talat om i modernare tid. Stagnelius upptäcker dock till slut att den kvinna han så har längtat efter är något inom honom själv. Om han hade levt på 1900-talet och tagit del av det C G Jung sade, så hade han förstått att denna inre del av honom höll på att ta död på honom. Det var den mörka delen av denna inre kvinna som hade honom fången i sitt grepp.
Hitler var antagligen fången i en ännu värre del av sitt inre eftersom han aldrig kunde se att han själv gjorde fel utan skyllde allt på omvärlden. Han sade alltid att han var gift med Tyskland. Och han ville att alla skulle se honom som ledig och fri från kvinnor. Han drack inte sprit och var vegetarian, en riktig renlevnadsmänniska och raka motsatsen till Stagnelius. Men Hitlers läkare proppade honom full med olika medikamenter annars hade han säkerligen dött tidigare. Det trodde han också själv eftersom han hade en så tung levnadsbörda.
Sedan har vi människor i världen gått vidare till nästa omgång av denna mörka inre del hos oss själva. Kanske är det till och med en ännu värre inre gestalt som kan betecknas som den mörka delen av självet, den innersta och svåraste delen. Och den ser vi nu breda ut sig genom att alla stora motsättningar inom människor dras upp i ljuset och den muslimska världen står nu mot den kristna. Ännu en gång. Dessa är de stora religionerna med mer än en miljard troende per religion. Religioner har med överlevnad att göra och är det som människor tar till när de inte tilltror sig själva om att kunna leva utan en inrutad och utstakad tillvaro.
Alla människor har en andlig del inom sig, som gör att de själva kan frigöra sig från alla religioner och istället skapa något de själva tror på. Men det är en oftast farlig och ensam väg och det känns alltid tryggare att följa någon stor man eller kvinna, som redan har funnit och skapat en religion. Stagnelius hade en bra barndom och han återvände hem från Stockholm när han höll på att dricka ihjäl sig. Och blev då omhändertagen. Han missbrukade dock både alkohol och morfin och dog i ett hyresrum på Söder i Stockholm den 3 april 1823. Det här är två levnadsvägar, som ytligt sett inte har något gemensamt. De är raka motsatser och dessa roller finns också nu i vår värld. Den inåtvända diktaren och den rasande diktatorn. Men de kan få illustrera den värld som fanns på 1800-talet och den värld som senare uppstod under 1900-talet.
Så här skildrades romantiken av en okänd konstnär under 1800-talet då Stagnelius levde. Man och kvinna tillsammans. Medan 1900-talets tid blev diktatorernas århundrade, som fortsätter än i dag. Nedan skildrat som en djupare motsättning mellan man och kvinna hos konstnären Nils Dardel. Kvinnan skjuter mannen. Dardel ansågs inte duga åt sin fästmö Nita Wallenberg.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar