Abdir Isaak har inte skaffat sina barn med flera kvinnor. Det hade varit enklare. Då hade alla kunnat få varsin lägenhet. De sista två barnen har tillkommit i Sverige i tvåan. Det blev som det blev, säger han fast hans fru och han själv var tveksamma till de barnen. De sover fem personer i ena rummet och sex i det andra. Bara en toalett är inte så roligt på morgonen, menar han också. Det får säkerligen bli pottor på morgonen precis som vi hade när jag var liten på landet, där det bara fanns utedass. Det finns knappast så stora lägenheter som fem rum och kök, vilket han och familjen skulle behöva. Allra minst.
De har letat bostad hur länge som helst, men det är ingen idé att flytta till en trea för det skulle inte hjälpa dem, säger han. Och tyvärr är de båda arbetslösa efter sju respektive sex år i Sverige. Så de kan inte heller köpa sig en bostadsrätt. Hans fru är 38 år och kan få några barn till. Det hela är mycket sorgligt och jag skulle önska att någon svensk miljardär skulle kunna ge honom ett hus att bebo. Eller att jag själv var mångmiljonär och kunde hjälpa till.
Min mormor och morfar hade tio barn och bodde i ett torp på 60 kvadratmeter, dock fanns det tre rum. Och de hade stor trädgård. Plus uthus för djuren. Detta var på 1910-20-talen i Skärsholmen, Kärrbo utanför Västerås. Barnen föddes från 1905 till 1924. Familjen klarade sig själv fast barnen fick gå och lägga sig utan kvällsmat ibland. De hyrde av släkten Ral. Och min mamma som var yngst kände knappt sina fem äldsta syskon för de var vuxna och hade flyttat hemifrån till jobb och egna bostäder när hon var liten. Det känns så förfärligt om inte Abdir Isaaks barn kan göra detsamma nu hundra år senare.
Här står vi några släktingar utanför torpet där mormor och morfar bodde. Bilden är från 90-talet och ingen bodde där då. Det var en sommarstuga. |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar