Det var en gång en vinter, som inte skulle komma, men så ändrade den sig och slog till med tvåsiffriga köldgrader. Den som hade sagt att det aldrig mer skulle komma snö höll tyst och gömde sig. Och förbannade sin oförmåga att tiga. Djuren tog stora vägen för det var så mycket snö i skogen. Och bilarna körde sakta för älgar var stora och inte att leka med. Fåglarna fick solrosfrön för att överleva och gladde sig åt att människor hjälpte dem. Alla eldade i sina kaminer för att hålla värmen. Havet höll sig stilla och vattenångan steg som dimma när vattnet frös. Isen lade sig i skärgården. Den värsta i mannaminne sade någon, som inte hade så gott minne.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar