Själv har jag varit sjukskriven för depression och mitt yngsta barn säger att jag tänker för mycket och för djupt. Jo det stämmer. Jag kan ligga vaken en eller två timmar mitt i natten och processa allt som jag går igenom i livet. Och har gått igenom. Men jag ser det som att jag behöver det. Och sedan somnar jag om och jag kan sova middag på dagen, om det behövs för att ta igen sömn. Man måste vara snäll mot sig själv. För jag är ju pensionär och äldre än Jo Cameron som är 71 år. Men hennes man får hålla koll på henne, för hon märker inte om hon bränner sig eller blöder från ett sår eller får blåmärken. Det är ju en nackdel, men hon är alltid glad och deppar aldrig. Tur att hon har en stödjande omgivning.
Det tog sex årtionden innan Jo Cameron insåg hur ovanlig hon var. Men när detta har uppmärksammats nu så hörde Juanita Hoffman 81 år av sig. Hon kände heller ingenting när barnen föddes. Hon trodde att de andra var "drama queens". Hon har gått genom livet belåten och lycklig, säger hon. Dessa kvinnor har helt enkelt ett inbyggt försvar mot smärta genom attt kroppen kan producera ett eget smärtstillande ämne. Det finns ett cannabinoidsystem i kroppen, som hjälper till att hålla kroppen vid god hälsa. De här sällsynta människorna har dock en muterad gen som håller smärta borta.
Människor som är mer känsliga för fysisk smärta blir också mer upprörda över att bli bortstötta socialt och utsättas för mobbning och annan förföljelse. Jo det stämmer på mig också, som under lång tid har försökt vänja mig vid att få konstiga och ibland elaka kommentarer på facebook eller min blogg. Jag kan gå och grubbla över vad en människa har skrivit under alldeles för lång tid, för skrivna kommentarer är så lite kommunikativa. Man ser ju inte människan med ansiktsuttryck och liknande. Kroppsspråket behövs för att vi ska förstå. Och jag har tagit illa vid mig av chefer, som inte har varit sociala eller förstående. Men jag har haft tur, för att jag har varit intelligent nog att ta mig igenom detta också. Och jag känner mig aldrig ensam, som så många klagar över.
Eftersom jag har fått stora belöningar från omgivningen och samhället under mer än hälften av mitt liv så klarar jag också av mer än vad andra kanske gör. Envishet finns dessutom i släktens gener. Jag såg ett TV-program i går om att kroppen kan vänja sig vid att producera smärtstillande på egen hand om personerna tror att de får ett nytt läkemedel av en läkare, som dessutom pratar med dem och tar hand om dem längre än tio minuter. Social omsorg således. Alla patienterna som deltog fick placebo, helt verkningslösa tabletter, men nästan hälften fick ändå lindring för sina ryggsmärtor, som en del hade haft i 15 år. Och den effekten behölls också när de fick veta sanningen att de inte hade fått någon ny mirakelmedicin.
Det här tillståndet att inte kunna känna smärta betraktas dock också som en allvarlig sjukdom, för hälften av dessa patienter dör innan de fyller tre år. De kan ju inte skydda sig som andra barn. Inte lära sig att akta sig. Så dessa båda ovan nämnda gamla kvinnor måste ha haft en mycket stödjande omgivning. Eller varit försiktiga. Och de har uppenbarligen inte råkat ut för några allvarligare sjukdomar, som behövde upptäckas genom smärtsignaler. Som blindtarmen.
I Sverige finns människor med detta smärtfria tillstånd i Vittangi där en muterad gen har hittats. Camilla bröt benet när hon var liten, men det gjorde inte ont. Och det tog tid innan det upptäcktes. Helt klart inte bra. Hon har brutit benet massor med gånger för de slets så eftersom hon inte kunde skydda sig. Ett 50-tal människor i Sverige har denna gen. Kanske har Jo Cameron också släkt i Sverige? Vikingarna kan ha haft denna gen och tagit med den till andra länder. Att inte känna smärta var bra för bärsärkar.
 |
| Jo Cameron känner inte smärta. Ett tillstånd som kan verka lyckligt. Men det betraktas också som en allvarlig sjukdom. Faksimil från Google. |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar