Jag såg nyss tre människor i TV4 berätta om sina upplevelser på Drottninggatan för två år sedan. De var där. Det var inte jag, men det är lätt att begripa vad de säger för mig ändå. Fast de sade att andra som inte var där kan inte förstå vad de har varit med om. Jag tror att alla som har varit med om trauma i sina liv kan begripa.
Vi har visserligen inte lukt- och hörselminnen eller synminnen från det här terrordådet, men för mig är det ändå klart hur det var på Drottninggatan den dagen. Om man en gång i livet har upplevt trauma så är sinnena inställda på att fler katastrofer kan inträffa. Och det hade ju faktiskt hänt ett terrordåd tidigare intill Drottninggatan redan 2010. Fast då lyckades självmordsbombaren bara ta död på sig själv.
Många terrordåd har förhindrats i Sverige sedan dess av Säpo. Det är bra. Vi hade tidigare som land en sådan oskyldig tro på att alla människor är goda för vi hade levt i mer än 200 år i fred i landet. Men en del av den tron på människor har försvunnit. Ett terrorbrott behandlas i hovrätten just nu. Det är David Idrisson från Uzbekistan, som har dömts till sju års fängelse för förberedelse till terrorbrott, men som har överklagat domen. Terroristen Akilov kom också från Uzbekistan och han dödade fem människor och skadade svårt 15 personer den dagen för två år sedan.
Uzbekistan har blivit en riktig terrorfabrik. Män därifrån har begått terrordåd i Västvärlden sedan de flyttat hit och blivit besvikna på paradisdrömmen och sedan radikaliserats. Men nu framträdde statsminister Stefan Löfven också på morgonen i TV4 och betonade trygghet, gemenskap, samling och stöd i en uppenbarligen gammal intervju. Där påstods att Frankrike tar hem sina medborgare från Syrien. Nej, det gör de inte. Inte känner jag mig trygg i Sverige, som vår landsfader Stefan Löfven tycker jag ska göra. Det var länge sedan, för samhället har betonat under många år att jag och andra är ingenting värda. Vi duger som skattebetalare, men inte som människor.
11:36
136 offer för terrorbrottet 2017 är berättigade till ersättning från staten. 30 av dem har inte ansökt om ersättning. Det är Brottsoffermyndigheten som ska dela ut sammanlagt en halv miljon kronor. Inte mycket. Av dessa offer har 25 inte kunnat identiferas och man tror att de var turister. I Frankrike kan offren för terror få sjusiffriga belopp på upp till 5 miljoner ur en särskild terrorofferfond.
13:39
Ebbas Åkerlunds pappa Stefan Agerbark, 54 år, säger att han vill hitta någon i Stockholms innerstad för att bilda en ny familj. Det kan bli svårt för det är att begränsa urvalet så väldigt mycket. Att dessutom hitta någon som kan dela och förstå hans erfarenhet av att mista det enda barnet i ett terrordåd är ännu svårare. Han har sagt att hans liv är förstört. Jo så kan man tycka om man förlorar någon närstående, men det är inte säkert att det bästa är att skaffa ett nytt barn för att ersätta det som försvann till andra sidan. Alla är olika. Jag känner till en familj där de åkte fem till Thailand 2004 och en enda av dem kom hem från tsunamin, men den förälder som överlevde har en ny familj i dag. Men Stefan Agerbark verkar ha fastnat i tiden precis som jag själv har gjort. Min sambo dog 2014, men hans tofflor står kvar i hallen. Precis som att Ebbas skor står i Stefans hall.
 |
| Det krävdes ett terrordåd för att regeringen skulle begripa att det finns terrorister bland de som migrerar till Sverige. Faksimil från Jeander. |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar