Personligen är allt jag önskar av denna vår ett nytt däck - inte på min lyxjakt som heter Nord - utan utanför min lilla stuga, där det finns en provisorisk trapp med för höga trappsteg för mig gamla människa. Tänk så olika behoven ser ut i världen. Oligarken Mordasjov behöver en lyxjakt som är 20 meter bred och med två helikopterplattor. Mitt hus är fyra meter brett och där får jag plats. Mordasjovs lyxjakt är 142 meter lång. Nödvändigt eller hur? Den skulle uppta en stor bit av vår gemensamma mark utanför tomten. Den kostade kring 3 miljarder att bygga. Vad kostade mitt lilla hus? En bråkdel i jämförelse.
Varför har människor så olika behov? I det tidigare Sovjet skulle ingen ens ha en egen lägenhet för de kunde ju delas upp i små rum med hjälp av skynken så att kanske fyra familjer fick plats där tidigare en familj hade bott. Men nu med Putins hjälp har massor av hans vänner och släktingar blivit mångmiljardärer. Är det ett slags uppdämt behov som de fick för att de har släktingar som blivit plågade under Stalin?
Varför samlar människor på ägodelar? Jag har aldrig riktigt förstått det. Om de inte har något annat värde än just pengavärdet och betyder något, för att en annan älskad människa är kopplad till dem. Så är det för mig som har saker, där jag vet att min döde man har rört vid dem. Eller bilder där han och sönerna är med.
Men det här sättet att skaffa sig större hus, lyxiga bilar och båtar handlar förstås om makt över andra. Varför är en del godmodiga nog att var förnöjsamma? Men inte andra? Ibland undrar jag vad det är för slags människor som har fötts till denna värld för många verkar vara helt renons på omtanke om andra, fast de kan hålla upp en mask av något sådant. Men skrapar man på ytan så framträder ett monster.
För fjärde gången ska nu människor försöka evakueras bort från kriget i sina hemstäder i Ukraina. Vad är det för monster som har attackerat dem? Likt onda utomjordingar styrs de av maktgalenskap, men inte personligen förstås. Utan det maskeras som att Ryssland alltid har haft dessa landområden och de är så dyrbara att det är okej att mörda andra, som kallas broderfolk, och förstöra den civilisation, som finns där.
Detta är att ta död på världen, den fina idealistiska värld, som vi kan bygga tillsammans. Den värld som nu är raserad genom en människa och dennes bestialiska våld, som mördar oskyldiga familjer. När ska dessa slags monster sluta att komma till vår planet?
Ett däck med små, låga trappsteg, som passar en gammal människa är vad jag önskar mig denna vår. Så jag slipper dra mig upp varenda gång jag vill in i huset.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar