Likställ invandrare och svenskar

I vanliga fall talas det om att vi alla är jämlika som människor, men när det gäller ersättningarna vill nu arbetsmarknadsministern och facken undanta de som blir arbetslösa från att bli jämlika med de som lever av försörjningsstöd. Vårt samhälle hänger inte längre ihop. Det har det inte gjort sedan 90-talet då allt brakade och 40-talisterna fick skulden för de var ju så rika och skulle inte få fortsätta att vara detta när bankerna måste räddas. 

A-kassan har aldrig gått att leva av. Jag vet eftersom jag har harvat runt i detta deprimerande system ända tills jag inte orkade längre utan blev sjukskriven för depression år 2003. Då fick jag faktiskt sjukpenning efter min senaste lön, som var hög, men staten tyckte det var för mycket pengar att ge mig och mina barn så efter ett halvår infördes nya regler: alla skulle vara jämlika som blev utslagna så jag och andra skulle minsann inte få mer pengar som sjukskrivna än de som var arbetslösa. Det betydde att vår barnfamilj fick klara sig på flera tusen mindre i månaden. Och sedan skyndade sig den socialdemokratiska regeringen att tvångspensionera mig innan valet 2006 och gav mig och andra fattigpension. Skickligt! Den gäller livet ut för mig och alla andra som tvångspensionerades då.

Unga människor har inte historien i landet klar för sig, för detta hålls det naturligtvis tyst om. Att vi äldre blev fråntagna massor med pengar under 90-2000-talen av staten. Det är rätt sensationellt att försörjningssstöd nu jämförs med a-kassa. A-kassan är en försäkring precis som sjukpenningen medan försörjningsstöd är något som alla kan få när de blir utslagna. Att dessa nivåer nu närmar sig varandra beror av att vi tycker att alla i Sverige ska ha det lika bra, även om de nyss kom hit. Dessutom tycker vi att EU-migranterna som tigger på gatorna också ska ha tak över huvudet, få lov att ha sina barn i skolan, få sjukvård och annat som svenskarna har arbetat fram genom skattesystem under det senaste århundradet. Det brukar vara mycket fult att jämföra människor på detta sätt. Att gradera dem ekonomiskt. Människor ska inte jämföras så. Det är den gängse moralen, men nu gör den nya regeringen det ändå.

Men allt detta måste betalas av skattepengar, som inte finns. För det svenska systemet var aldrig tänkt att ta emot hundratusentals nya människor varje år. Befolkningen ökar nu dubbelt så fort som den skulle göra ifall vi enbart litade till vår egen förmåga att föda barn. Det finns inga proportioner alls på detta. Våra nordiska grannländer tar inte ens tillsammans emot så många nya invånare som vi gör. Det är en enorm massinvandring, som inte ens går att diskutera på riktigt. För då anses man vara rasist. Fortfarande tror vi att vi är så rika och har råd att försörja hela världen och har vi inte det ska resten av EU inse att de också måste bli fattigare för att ta emot alla världens fattiga, som vill till EU och ta del av Europas rikedom.

Rent ekonomiskt är det totalt vansinne eftersom det gör att var och en, som arbetar, till slut måste försörja en extra vuxen i sitt hushåll över skatten. Förutom de eventuella barn och äldre, som den också får ta hand om när vårt system för de egna invånarna faller samman. Naturligtvis har jag lånat pengar nu av mina vuxna barn. Vårt välfärdssystem kan inte hålla mig och andra självförsörjande. I Malmö är det redan så att försörjningskvoten ligger på 2.0 (varje arbetande försörjer en annan vuxen över skattesystemet) och inom kort kommer detta att bli verklighet för resten av Sverige. Om detta blev verklighet på ett reellt sätt: att det blev så att regeringen sänkte skatten, men tvingade var och en som arbetar i Sverige att ta hand om och försörja ännu en vuxen svensk i det egna hushållet, skulle det naturligtvis blir ett ramaskri. Men nu är våra tankesystem splittrade. Vi tycker inte att våra skattepengar är våra egna och vad staten gör med dem bestämmer inte vi. Våra känslor tar över när vi ser tiggare på gatan. Åh så synd det är om dem! Och vi har bestämt att vi ska ta hand om alla som lyckas ta sig hit till vårt land. 

Som synes nedan så jobbar vi redan mest i EU både män och kvinnor i vårt land. Det gjorde vi redan år 2010. De sydligare länderna klarar sig uppenbarligen ändå. De blir ju försörjda av oss över EU när de har slösat bort sina egna pengar och dessutom måste de inte ha hus, som är byggda för hård vinter, att bebo. Likställ gärna invandrare och svenskar, så att våra försäkringssystem inte ger svenskar mer än nykomna invandrare, då blir svagheterna direkt uppenbara. Alla blir lika fattiga. Vi är på väg att rasera allt, som våra föräldrar och generationerna innan dess byggde. Det går fort. Det tar inte ens tio år. Kanske dags att prata om detta på allvar?